Namn |
Carl-Anders Hallenberg |
Födelse |
12 Jul 1919 |
Stora Kopparberg, Kopparbergs län [1] |
Kön |
Man |
Sysselsättning |
- YRKE:
- Lagman (Falu tingsrätt) - Falun 1968-85
- Vattenrättsdomare (Mellanbygdens vattendomstol) - Östersund 1954-68
- Biträdande vattenrättsdomare (Västerbygdens vattendomstol) - Vänersborg 1953-54
- Hovrättsassessor - 1952
- Adjungerad ledamot (Svea hovrätt) - Stockholm1950-51
- Tingssekreterare (Ovansiljans domsaga) - Mora 1949-50
- Vice Auditör (Regementena I 20 och K 4) - Umeå 1948
- Vattenrättssekreterare (Norrbygdens vattendomstol) - Umeå 1948-49
- Vattenrättssekreterare (Västerbygdens vattendomstol) - Vänersborg 1947
- Hovrättsfiskal (Svea Hovrätt) - Stockholm, ca 1945
- Tingtjänstgöring - Falun 1942-44
UTBILDNING:
- Jur. kand. 1941
ÖVRIGT:
- Anlitades som expert vid svensk-finska kommisionen angående fiske och flottning i Torne älv.
- Innehade kommunala uppdrag i Östersund
- Ordförande i övervakningsnämnden i Falun
- Ordförande i Dalälvarnas virkesmätningsförening
|
Mantalsskrivning |
12 Jul 1919 |
Östanfors, Falu Kristine, Kopparbergs län [2] |
- Min farfar, Carl-Anders Hallenberg, kom till världen i Falun en lördag den 12 juli 1919, en dag som också märkligt nog markerade slutet på hans egen farfar, Anders Peterssons, liv. Föräldrarna var den då 30-årige länsnotarien och auditören Ernst Hallenberg från Hallarum i Jämjö, och den 23-åriga Karin fd Jonsson, från Nederborg i Nås.
Sin allra första tid tillbringade Carl-Anders med familjen i stadsdelen Östanfors i Falun. De hade en lägenhet högst upp på Åsgatan, precis vid Gettorget. När Carl-Anders var fyra år gammal väntade familjen tillökning, och i slutet av juli 1923 föddes, inte helt oväntat, en lillebror som hette Per-Jonas;. Några månader senare, i november samma år, flyttade hela familjen, nu fyra till antalet, från Gettorget till en annan lägenhet i Falun.
|
|
Mantalsskrivning |
12 Nov 1923 |
Promenaden, Falu Kristine, Kopparbergs län [3] |
- Flytten gick från högst upp på Åsgatan till längst ner. Tack vare pappa Ernsts anställning vid Stora Kopparberg hade familjen fått tillgång till ett boende vid Promenaden (i kvarteret Björken, idag Åsgatan 1). Dit flyttade Carl-Anders, lillebror Per-Jonas och föräldrarna sent på hösten 1923 och blev kvar i åtta år.
|
|
Mantalsskrivning |
26 Okt 1928 |
Bergalid, Stora Kopparberg, Kopparbergs län [4, 5, 6] |
- År 1928, när Carl-Anders var nio år, var det dags för nästa flytt. Familjen, som hittills bara bott i lägenhet, flyttade nu till ett hyrt hus i Bergalid. Det var här Carl-Anders växte upp på riktigt, gick i grundskola och sedan gymnasium. Han visade sig ha "läshuvud" och var en flitig elev; under vårterminen 1937 flyttades han till och med upp till gymnasiets högsta ring. Efter studenten 1938 påbörjade han juridikstudier vid Uppsala universitet, även om han fortsatte vara skriven hemma i Falun.
Studietiden kom dock att präglas av oroligheterna i Europa. Andra världskriget hade brutit ut, och i juni 1940 inställde sig Carl-Anders för militärtjänstgöring vid Dalregementet (I 13) i Falun. Han utbildades inom infanteriet under 87 dagar och fick mycket fina vitsord – högsta möjliga betyg, 3 plus. Han fortsatte sedan som gruppchef och befäl inom infanteriet och gjorde regelbundna repetitionsövningar ända fram till 1966, då tjänstgöringsskyldigheten upphörde. Parallellt med detta slutförde han sina studier och erhöll sin jur. kand. från Uppsala universitet 1941.
|
|
Militärtjänst |
från 1939 till 1966 [7] |
- Utbildad till gruppchef och sedan befäl i infanteriet vid Dalregementet (I 13) i Falun. Fick 3+ i betyg, vilket var det högsta man kunde få.
Värnpliktsnummer: 7 58/1939
|
|
Mantalsskrivning |
29 Jun 1945 |
Värtavägen, Oscar, Stockholms län [8] |
- Den juridiska banan inleddes med tingstjänstgöring i Falun mellan 1942 och 1944. Runt 1945, när Carl-Anders fyllt 25 år, flyttade han till Stockholm för att tjänstgöra som hovrättsfiskal vid Svea hovrätt. Han bosatte sig först på Värtavägen 59,
|
Mantalsskrivning |
31 Dec 1945 |
Smedbackgatan, Oscar, Stockholms län [9] |
- men flyttade redan vid årsskiftet 1945 till Smedbackgatan 10 på Gärdet.
|
Mantalsskrivning |
Uppsk 1947 |
Vänersborg, Älvsborgs län |
- År 1947 förde karriären honom till Vänersborg, där han arbetade som vattenrättssekreterare vid Västerbygdens vattendomstol. Det var här i Vänersborg han träffade en speciell flicka – min farmor, Karin Rustner. Hon var runt 20 år, kom från Sturefors och arbetade också på orten. Kärlek uppstod, och sommaren 1948, den 10 juli, gifte de sig i Vists kyrka. Efter vigseln, där Carl-Erik Thambert sjöng, bjöd brudens föräldrar på middag på Frimurarhotellet i Linköping.
|
 |
Före resan till Calles bröllop, Rältlindor 1948
|
Mantalsskrivning |
eft 10 Jul 1948 |
Umeå stadsförsamling, Västerbottens län |
- Som nygifta flyttade farfar Carl-Anders och farmor Kajsa (som Karin kom att kallas) upp till Umeå hösten 1948. Där tjänstgjorde farfar som vattenrättssekreterare vid Norrbygdens vattendomstol och var även vice auditör vid regementena I 20 och K 4 under 1948. Redan våren 1949 föddes deras första barn, dottern Catharina.
|
Mantalsskrivning |
1950 |
Mora, Kopparbergs län |
- Efter ungefär två år i Umeå gick flyttlasset vidare till Mora runt 1950, där farfar var tingssekreterare vid Ovansiljans domsaga under ett års tid.
|
 |
Carl-Anders och Karin Hallenberg (farfar och farmor), med dottern Catharina, ca 1950
|
Mantalsskrivning |
ca 1951 |
Stockholm, Stockholms län |
- Nästa anhalt blev Stockholm igen, dit familjen flyttade omkring 1951. Den nya starten i huvudstaden kom dock att präglas av sorg, då en familjetragedi inträffade kort därefter. Den 16 april 1951 avled farfars yngre bror, Per-Jonas;, hastigt i sviterna av en brusten blindtarm, endast 27 år gammal. Hans plötsliga bortgång påverkade säkert tillvaron djupt för farfar och hela familjen. Mitt i detta fortsatte Carl-Anders sin juridiska karriär och arbetade nu vid Svea hovrätt, först som adjungerad ledamot (1950-51) och sedan som hovrättsassessor (1952). Under åren 1953-54 var han även biträdande vattenrättsdomare vid Västerbygdens vattendomstol. Under de fem åren i Stockholm hann familjen också växa. I början av 1953 föddes sonen Jonas, farmor Kajsa var då 29 år och farfar Carl-Anders 34.
|
Mantalsskrivning |
1956 |
Kronofogden 3, Östersund, Jämtlands län [10] |
- År 1956 fick farfar tjänsten som Vattenrättsdomare vid Mellanbygdens vattendomstol i Östersund, så familjen packade ihop och flyttade till Jämtland. De bosatte sig först på Storgatan 4 (i fastigheten Kronofogden 3)
|
Mantalsskrivning |
1957 |
Strandgatan, Östersund, Jämtlands län [10] |
- men flyttade året därpå, 1957, till Strandgatan 1 (i kvarteret Filosofen 1). I augusti samma år föddes deras tredje och sista barn, min pappa Anders;. Familjen stannade i Östersund i tolv år, och under den tiden hade farfar även kommunala uppdrag i staden och anlitades som expert vid den svensk-finska kommissionen rörande fiske och flottning i Torne älv.
|
 |
Filosofen (rivet), Familjen Hallenberg bodde på andra våningen med den långa balkongen, höger om den låg matsalen, och längst till höger låg Carl-Anders arbetsrum
|
Mantalsskrivning |
1968 |
Lustigknopp, Falu Kristine, Kopparbergs län |
- 1968 var det dags att återvända till Dalarna och födelsestaden Falun. Carl-Anders, nu 48 år gammal, hade fått tjänsten som lagman vid Falu tingsrätt. Hela familjen – Carl-Anders, Kajsa och de tre barnen, inklusive min då 11-årige pappa Anders – flyttade in i huset Balsaminen 13 på Klockarevägen 3 i området Lustigknopp, nära Stora Kopparbergs kyrka. Även pappa Anders bildade så småningom familj i Falun, och det var här jag föddes 1983 och bodde mina första två år.
Professionellt sett var tiden i Falun lång och händelserik för farfar. Han tjänstgjorde som lagman vid tingsrätten ända fram till pensionen 1985. Utöver de vanliga målen hanterade tingsrätten under hans ledning även sådant som fick nationell uppmärksamhet; ett exempel är tryckfrihetsmålet mot journalisten Peter Bratt kopplat till IB-affären 1973, där farfar som chef fick uttala sig i riksmedia om processen. Han var också engagerad i andra uppdrag, som ordförande i övervakningsnämnden och Dalälvarnas virkesmätningsförening. Även interna diskussioner kunde uppstå och nå media, som när han strax före pensioneringen i december 1984 fick bemöta kritik från tingsrättens nämndemän mot Svea Hovrätt, där han i pressen försvarade den juridiska processen och bevisvärderingens roll.
|
|
Mantalsskrivning |
ca 1985 |
Lindors Bruk, Rältlindor, Leksand, Kopparbergs län |
- Ett sorgens år för familjen inföll 1984, då farfars mor Karin gick bort, 87 år gammal. Året därpå, 1985, gick farfar i pension efter ett långt yrkesliv. Samma år skedde stora förändringar för familjen: Farfar och farmor Kajsa lämnade Falun och bosatte sig i Rältlindor utanför Leksand, på gården Lindors Bruk där hans mor tidigare hade bott. Samtidigt flyttade vi – min familj med mamma, pappa, min bror och jag som då var två år gammal – från Falun ner till Hallarum utanför Karlskrona. Där, i Rältlindor, tillbringade farfar sina sista år.
För mig är besöken hos farmor och farfar i Rältlindor starka barndomsminnen. Resorna från vårt hem i Hallarum upp till Dalarna var långa och kändes alltid som ett spännande äventyr för mig och min bror. Farfar minns jag som en otroligt trygg punkt i tillvaron. Han hade en särskild förmåga att verkligen se oss barn, att lyssna och få oss att känna oss viktiga. Han var också en fantastisk historieberättare. Särskilt levande är minnena av sagorna om Burkeburke, en lurvig skogsfigur jag tror var hans egen skapelse. Farfar berättade med inlevelse om Burkeburkes alla äventyr i skogen, och jag glömmer aldrig hur Burkeburke brukade spara pannkakor i sitt skägg för att äta senare! Besöken i Rältlindor var också speciella eftersom vi då ofta fick träffa våra kusiner, som kom resande från Falun och Stockholm.
Min farfar, Carl-Anders Hallenberg, avled av en hjärtinfarkt den 21 juni 1992 i Leksand. Han blev 72 år gammal.
|
Död |
21 Jun 1992 |
Leksand, Kopparbergs län |
Orsak: Hjärtinfarkt |
|
Person-ID |
I6 |
Andreas släktträd |
Senast ändrad |
14 Apr 2025 |