- Sjöns Jonas Jonsson, min farfars morfar, föddes den 7 augusti 1853 i Hedby, en by i Djura socken i hjärtat av Dalarna. Han var son till Sjöns Jonas Nilsson och Brita Nilsdotter, som båda hade sina rötter i samma by.
Uppväxt och familjeliv i Djura
Jonas växte upp på en välmående gård i Hedby. Familjen var stor; han hade fyra äldre syskon – Anna, Kerstin, Nils och Brita – samt två yngre, Per och Lars. Gården var betydande med flera hus, stugor, härbren och lador. Man höll många djur och brukade åkrar och hagar.
En vändpunkt i den unge Jonas liv inträffade 1876. Hans far, Sjöns Jonas Nilsson, drabbades av slag och avled på Leksands sjukhus vid 66 års ålder. Jonas var då 22 år gammal. Vid tiden för faderns bortgång bodde alla syskon, förutom den nygifta systern Brita, fortfarande kvar på hemgården. I den efterföljande bouppteckningen värderades gården till den ansenliga summan av drygt 5 000 kronor, som Jonas och hans syskon ärvde.
|
- Lärarkallet och flytten till Nås
Till skillnad från ett liv som bonde valde Jonas en annan bana. Han utbildade sig till folkskollärare, ett yrkesval han delade med sin yngre bror Per. Medan Per flyttade till Stockholm, där hans dotter Siri Dahlquist senare skulle bli en av Sveriges första kvinnliga teologer, fann Jonas sin framtid i en annan del av Dalarna.
I januari 1882, vid 28 års ålder, flyttade Sjöns Jonas till Nås församling för att tillträda en tjänst som folkskollärare och organist vid Nederborgs skola. Han flyttade in i lärarbostaden som låg på skolhusets nedre våning, medan undervisningen skedde på övervåningen. Enligt hans barnbarn, Christina Samuelsson, hörde ett litet jordbruk med några kor, grisar och höns till tjänsten. Lärarlönen var på 600 kronor om året, inklusive kofoder.
Familj och gärning i Nås
I Nås fann Jonas inte bara sin livsgärning, utan också kärleken. Han träffade den tjugoåriga Selma Brandström från Rältlindor i Leksand. De gifte sig på annandag jul 1885, när Jonas var 32 år gammal. Tillsammans fick de en växande familj. Den förstfödde, Gabriel, kom till världen 1887 och blev senare läroverksadjunkt i Stockholm. Familjen drabbades av stor sorg när deras nästa barn, en dotter döpt till Jenny Kristina, föddes 1888 men avled endast sju månader gammal. De hedrade hennes minne genom att ge namnet Jenny Kristina till nästa dotter, född 1890, som i vuxen ålder gifte sig med en murarmästare och flyttade till Falun. Därefter följde Olivia, kallad "Livan", född 1892, som kom att ensam uppfostra sina två barn efter att hennes äktenskap spruckit. Slutligen, år 1896, föddes den yngsta dottern, Karin, hon som skulle bli min farfars mor. Barnen växte upp i Nås, men flyttade allt eftersom ut för att bilda sina egna liv.
En plötslig bortgång
Sjöns Jonas fick dock inte uppleva att se alla sina barn lämna hemmet. Hans liv fick ett abrupt slut i maj 1913. Efter att ha deltagit i en gymnastikuppvisning vid skolan blev han förkyld. Förkylningen utvecklades till en lunginflammation som hans kropp inte orkade bekämpa. Han avled den 13 maj 1913, vid en ålder av 59 år. Bouppteckningen efter hans död visade att han, utöver gårdsdelen i Hedby, hade förvärvat en betydande mängd mark i Rältlindor under sitt äktenskap. Familjen hade vid hans bortgång två kor, en get, fem höns och en gris.
Ett eftermäle i Dalpilen
En rörande och insiktsfull bild av hans person och gärning ges i en minnestext publicerad i tidningen Dalpilen den 20 maj 1913, en vecka efter hans död. Skribenten lyfter fram hans långa och betydelsefulla insats för skolväsendet i Nås, inte bara som lärare utan även som skolrådsledamot och kommunalförtroendeman.
ur Dalpilen 20 Maj 1913:
Jonas var bördig från Djura, men hela hans läraregärning kom Nås församling till del. Där fick han vara med om skolväsendets utveckling till en jämförelsevis hög ståndpunkt, och på detta område gjorde han sin insats icke blott som lärare utan också som skolrådsledamot och kommunalförtroendeman. Ovanligt många äro de, som i honom med tacksamhet minnas sin slutliga vägvisare i skolkunskapernas rike. Sträng kunde han vara, åtminstone den tid han hade att samtidigt undervisa bortåt hundra barn, men efter skolåren, om ej förr, insåg man, att han härvidlag böjde sig för nödvändigheten. I lifvet mötte man honom som en vördad, välvillig fader, och man gladde sig åt att under hans spira icke blott skolan utvecklats utan att också ungdomen förbättrats. Personligen var Jonas en jovialisk natur, som aldrig drunkade i plugget, utan höll sina sinnen öppna för lifvet utanför skolan.
Sammanfattningsvis framträder Sjöns Jonas Jonsson som en plikttrogen och respekterad man som lämnade ett djupt avtryck i sitt lokalsamhälle – en sträng men rättvis lärare, en engagerad medborgare och en älskad familjefar.
|