Arvid Hallenberg

1891 - 1962  (71 år)

• Namn	Arvid Hallenberg
  Födelse	5 Jul 1891	Jämjö, Blekinge län
  Kön	Man
  Även kallad	Andersson
  o	5 Jul 1891	Hallarum 2 (3), Hallarum, Jämjö, Blekinge län   [1, 2]
  	Arvid föddes på en söndag i Jämjö socken den 5 juli 1891. Hans far var 44-årige hemmansägaren Anders Pettersson från Hallarum och hans mor den 41-årige husmodern Ingrid Maria Petersdotter från Häljarum. Arvid bodde i Hallarum i Jämjö socken där familjen hade haft en släktgård sedan början av 1700-talet. Han hade sju äldre syskon som hette August, Ernst, Gertrud, Peter, Cecilia, Carl och Alfred och en yngre syster som hette Anna. De var nio syskon totalt. Syskonen hjälpte till på gården under uppväxten. Arvid började senare i småskolan och precis som sina andra bröder innan honom så visade det sig att han hade läshuvud, och det kom att visa sig att studierna inte heller skulle ta slut i småskolan. Den äldste i syskonskaran, August, var den första som hade flyttat från Hallarum för högre studier, han tog sig till Ystad 1903. Arvid var tolv år när storebrodern gav sig iväg. 1906 drabbades familjen av stor sorg då deras mor Maria plötsligt dog bara sex dagar innan julafton av någon oangiven sjukdom, hon blev 56 år gammal. Julen det året måste varit jobbig för den 15-årige Arvid. Livet var dock tvunget att gå vidare. Han pluggade på och hjälpte till på gården. I familjen flyttade ett annat syskon, den 27-årige Petter. Han försvann emellrtid så långt bort, bara till granngården Hallarum nr 5, en gård som han tog över sen. Petter gifte sig 1909 med en kvinna som hette Hanna Söderberg från Stockholm. Efter det flyttade 20-åriga systern Anna 1913 till Nyköping där hon fått arbete som hushållerska. 1914 slog tragedin till i familjen igen då en av Arvids storebröder, den 31-årige Karl, dog av leukemi i september månad. Lillasystern Anna flyttade tillbaks till Hallarum två månader efter storebroderns död. Nästan samtidigt flyttade Arvid själv därifrån för att påbörja djupare studier i teologi i Lund. Han gav sig av i december 1914.
  o	Dec 1914	Lilla Råby, Lunds domkyrkoförsamling, Malmöhus län   [3, 4]
  	Under studierna i Lund bodde Arvid i stadsdelen Lilla Råby i hus nr 12. Utöver studierna hann han också råka bekantskap med en flicka som hette Ingeborg Norlin (född 1897 i Lund). Det växte fram kärlek mellan de två, och i februari 1915, gifte de sig med varandra. I maj månad samma år erhöll Arvid sedan sin teologikandidatexamen. Men samtidigt som det nygifta paret glädjades över sin kärlek, och examensglädjen sprudlade, skedde samtidigt tråkigheter hemma på gården i Hallarum. Det var storebrodern Alfred som drabbats av äggvitesjuka och dött 30 år gammal. Nu hade båda bröderna Karl och Alfred gått bort, frågan måste ställts om vem som skulle ta över gården där hemma nu, kvar fanns 36-årige Gertrud, 33-årige Cecilia och den något yngre 22-årige Anna. Arvid och hans bröder hade ju påbörjat helt andra karriärer och/eller gynnande familjeskapande på annan ort. Petter fanns i närheten, men han hade sin egen gård och familj att rå för. Till slut, efter att fadern Anders Pettersson dött 1919, blev det i alla fall systern Anna som tog över, till sin hjälp tog hon en arrendator som hette Hjalmar Eriksson från Västmanland som hyrdes in, de gifte sig senare. Arvid och Ingeborg var på väg bort från Lund, han hade ett praktiskt prov som han var tvungen att göra, vilket skulle ske på en annan ort. Ii september 1915 flyttade därför han och Ingeborg hela 100 mil norrut till Häggdånger i Ångermanland.
  		Ingeborg Norlin sitter vid pianot i Lund 1914, året efter att denna bild tog gifter hon sig med min farfars farbror Arvid Hallenberg
  o	Sep 1915	Muggärd, Häggdånger, Västernorrlands län   [5]
  	Efter en lång flyttresa hamnade Arvid i byn Muggärd ca fyra mil nordöst om Sundsvall. Där bodde han tillsammans med sin hustru Ingeborg och deras nyfödda dotter Margit i Prästgården. Det var här som han genomförde sitt praktiska teologiprov, vilket nog gick bra för i april året efter blev han sedan prästvigd.
  o	Apr 1916	Prästgården, Östra Harg, Östergötlands län   [6]
  	Efter att Arvid var färdig med examen blev han i april 1916 prästvigd för Linköpings stift. Han var då 24 år gammal. Därefter flyttade han och familjen från de nordliga breddgraderna ner till Östra Harg som ligger ca en och en halv mil nordöst om Linköping där han fått tjänst som v. pastor. På våren 1917 fick Arvid och Ingeborg en dotter till som de döpte till Helga. Ungefär samtidigt fick de besök av Arvids syster Anna som flyttade in tillfälligt hos familjen på prästgården. Hon studerade, förmodligen i Linköping. Efter nästan ett och ett halvt år i Östra Harg flyttade de alla från orten efter att Arvid fått tjänst i Rinna som låg ca fem mil därifrån.
  o	Aug 1917	Komministerbostället, Rinna, Östergötlands län   [7]
  	Tjänsten han hade fått var som komminster. Arvids studerande syster Anna flyttade med, men det verkar som att hon bara bodde där i några dagar, sen flyttade hon tillbaks till Jämjö igen. Familjen blev kvar på orten i ca nio månader. Sen fick Arvid en annan tjänst, också som komminister, i Nysund.
  		Arvid, Ingeborg, Margit, och Helga Hallenberg, fotot är förmodligen taget 1917
  o	Maj 1918	Åtorp, Nysund, Örebro län   [8]
  	Så från Rinna flyttade de ca 15 mil norrut där Arvid tog tjänst vid Nysunds Kyrka. Han var komminster och brukspredikant. Dessutom arbetade han som vikarierande folkskollärare på orten. De bodde på en plats utanför Åtorp som kallades Höjdbråten, ca sex mil väster om Örebro. Familjen fick bo i Prästgården (Komministerbostaden) som låg där. I två år stannade de.
  o	Okt 1920	Grycksbo kbfd, Kopparbergs län   [9, 10]
  	I oktober 1920 flyttade de till Grycksbo, en dryg mil norr om Falun där Arvid hade fått tjänst som vikarierande brukspredikant och folkskollärare, de bodde enligt kyrkoboken i skolhuset. 1921 fick de ytterligare en dotter som hette Inge-Marie, hon föddes i maj det året. 1922 sökte Arvid pastorstjänst i Växjö, som han emellertid inte fick, alternativt själv valde bort. 1922 släppte Arvid sin debutbok, en roman som hette "Två Herrar". Den fick blandad kritik, några recensioner ur tidningarna som kom då kan läsas här nedan. Efter tre år flyttade familjen vidare till en annan ort som låg en bit utanför Gävle.
  o	Okt 1923	Prästgården, Österlövsta, Uppsala län   [11, 12]
  	Arvid och familjen kom 1922 till Överlövsta, ca fem mil sydöst om Gävle, där hade Arvid fått tjänst som vikarierande Pastor. De bodde först i komminsterbostaden i Fallen, och nästkommande år i prästgården i Österlövsta.
  o	Maj 1925	Prästgården, Rogsta, Gävleborgs län   [13]
  	Familjen befann sig från år 1925 ca en mil nordöst om Hudiksvall i Rogsta på Prästgården där. Arvid var tillförodnad kyrkoherde på platsen. I kyrkboken står det: "Bosatt i Rogsta 1 maj 1925 - 1 maj 1926 men kyrkskriven i Enånger före mantalskrivning 1925 enligt lag på grund av tillträde av ordinarie tjänst därstädes nästa farsdag 1 maj 1926".
  o	Nov 1925	Prästgården, Enånger, Gävleborgs län   [14]
  	I ca fem år bodde de i Enånger. Under vilken tid Arvid hann släppa sin andra bok som hette Under kyrkans rätt. En handlingsbeskrivning och recension av boken kan läsas i artikeln nedan. 1929 valdes Arvid att söka som fjärde provpredikant till Väddö, och året efter fick han tjänsten. I juni 1930 lämnade han och familjen därför Enånger efter fem år. I tidningen omnämns avskedet så här: Kyrkoherde A. Hallenberg tog på söndagen avsked av Enångers församling i en tankediger och välformad predikan. [...] På måndagen avreste kyrkoherde Hallenberg med familj från Enånger. Vid stationen hade samlats en mängd skolbarn samt en stor skara sockenbor, vilka personligt tackade den omtyckte kyrkoherden. När tåget ångade ut från stationen utbringades ett leve föe kyrkoherden och hans familj. (ur Söderhamns Tidning 18 Jun 1930)
  o	Jul 1930	Prästgården, Väddö, Stockholms län   [15, 16]
  	På sommaren 1930 bosatte de sig i Prästgården i Väddö, där ska de skulle komma att bo i 25 år. Mottagandet när familjen anlände omskrevs i pressen: [...] Den nya Vädöherden Arvid Hallenberg fick ett hjärtligt mottagande av sin församling då han vid tiotiden på kvällen anlände till sin nya prästgård. Han eskorterades av bilar fram till stora trappen, och när dessa svängde upp mot gården saluterades det i kanoner och trumpetare stötte i sina basuner. Över hundra personer hade mött upp för att hälsa honom välkommen. Sedan höll flera personer tal och hälsningsanförande. Vidare beskrevs att [...] Kyrkoherden, som var djupt rörd över det storartade mottagandet, tackade och uttalade sin glädje över att få komma till Väddö. Men i glädjen måste han dock beklaga att inte församlingens komminister kunde stå vid hans sida. Kyrkoherden utbringade till sist ett fyrfaldigt leve för den avhållne och populäre komminister Ljungwe. (ur Söderhamns Tidning 18 Jun 1930). Komminister Ljungwe hette Ernfrid Ljungwe, och anledningen till att han inte var närvarande var för att han satt i fängelse och avtjänade två månaders straff för förskingring. Arvids vurmande för Ljungwe fick sedan vidare konsekvenser, inte minst i pressen. Se "Väddöstriden" längre ner på sidan. Två år efter att familjen kommit dit fick Arvid och Ingeborg, elva år efter senaste barnet, en son, han döptes till Torgils.
  Allmän fakta	eft Jul 1930
  	Väddöstriden
  	Den tidigare pastorn i Väddö Enfrid Ljungwe, som var mycket populär, satt för tillfället i fängelse. Detta samtidigt som Arvid Hallenberg tillträdde som kyrkoherde i Väddö. Ljungwe hade anklagats för att ha förskingrat 2616 kronor ur församlingens barnavårdsnämndskassa och försökt dölja det genom att ändra i protokollsboken. Han hade hävdat sin oskuld och bevisen hade nog inte varit så starka. Han hade blivit helt frigiven, men då ställdes kravet att han till viss del skulle erkänna förseelsen. Han vägrade göra det, och blev därför dömd till två månader i fängelse. Den 12 augusti 1930 skulle han släppas. Inför Ljungwes frigivning hade Arvid planerat ett högtidligt mottagande. Han hade undertecknat och skickat ut ett upprop runt om i församlingen där medlemmarna uppmanades att delta i stort antal. Dagens Nyheter skrev: En klang och jubeldag blir det i Väddö på tisdag [...] då hans talrika anhängare i socknen ha gått i författning om ett mycket ståtligt mottagande av sin pastor. Frigivningen sker redan klockan åtta på morgonen, och enligt det uppgjorda programmet skall då så många Väddöbor som kunna ta ledigt från skördearbetet möta vid fängelseporten. [...] Det blir ett eller ett par korta anföranden, varpå bilkortegen, som beräknas komma att räkna minst tjugo bilar, sätter sig i rörelse mot Väddö. Vid komministergården sker så det egentliga mottagandet, varvid det gives tillfälle för dem som så önska att säga Ljungwe sitt välkommen. Äreportar komma även att resas. Uppslutningen vid fängelseporten blev minst sagt stort. Runt tusen personer hade kommit för att hylla sin pastor när han lämande fängelset. Arvid och andra, inklusive Ljungwe, höll tal utanför portarna. Sedan blev han körd, med Arvid bakom ratten, tillbaks till Väddö där mottagandet fortsatte. Aftonbladet gav en redogörelse av händelserna direkt efter frigivandet, den artikeln finns att läsa nedan (Hej hej! Den som talar för mycket sanning, han har utsikt att bli hängd), samt bilder från samma tillfälle. Efter denna händelse fick Arvid väldigt mycket kritik i tidningarna som ansåg att han som kyrkoherde hyllat en "brottsling" på detta sätt var högst olämpligt, det följdes vidare av heta debatter i pressen, och anklaganden åt olika håll mellan de som stod på pastor Ljungwes sida och tvärtom. Speciellt en person, kyrkoadjunkten Ragnar A. Fredriksson var drivande i detta. Det gick så långt att Ljungwe och hans gode vän fabrikören J. E. Eriksson anmälde Fredriksson för ärekränkning efter ett brev han skickat till Arvid där han varit mycket hård i beskyllningar mot dessa. Ljungwe och Eriksson hade först vunnit i Enångers häradsrätt och Fredriksson hade dömts att betala skadestånd för ärekränkning, men det hade sedan överklagats till hovrätten och där hade de i stället förlorade målet, de tvingades därmed betala Fredrikssons rättegångkostnader. Det var många turer fram och tillbaka, många av de artiklar som skrevs finns att läsa nedan. Uppsala Domkapitel hade utlyst en varning till Arvid för det som kallades "Ljungwehyllningarna", det gav upphov till en opinion till förmån för Arvid. Ett möte med omkring 250 personer antog en skarp resolution mot domkapitlet som skrevs på och sedan skulle lämnas dit. Domkapitlet meddelade att ingen mer bestraffningsåtgärd skulle ske, men varningen stod fast och ådömdes den 8 november. Arvid meddelade då domkapitlet att han hos Svea hovrätt ämnade anföra besvär för utslaget om varning. Han sade att: - Jag vägrar förklara mig nöjd med en dom, avkunnad av kyrkans främsta domkapitel, som på detta häpnadsväckande sätt med åsidosättande av sanning och rättvisa böjt knä inför den nya tiden Baal. Han menade att domkapitlet totalt missförstått situationen, och att den pressopinion som de förlitat sig på inte alls var enig utan många som också tagit honom i försvar, men den hade de ignorerat. Domkapitlet hade som odiskutabel sanningskälla endast åberopat Norrtälje tidning och fyra andra tidningar. Det som domkapitlet hade kallat "förargelseväckande beteende" menade Arvid var att betrakta som en vänskapsyttring och inget annat. Han ansåg att - det var domkapitlets oavvisliga plikt att låta föranstalta om en grundlig utredning av vad som i målet vore att anser såsom 'hänt och sant' och eventuellt göra detta genom att påkalla vittnesförhör inför vederbörlig världslig domstol. Hovrätten kom dock fram till att Arvid ändå "hade" åsamkat förargelse och gick därför på domkapitlets linje, hovrätten ansåg det därmot inte vara styrkt att talet han fört varit förargelseväckande. Han dömdes att betala böter på 200 kronor för "att hos hovrätten skrivit smädligt mot domkapitlet". Arvid gav sig dock inte utan överklagade till högsta domstolen där han fortsatt menade - att mötet väckte uppseende genom att ett par tidningar passat på att slå mynt därav och utprida i väsentlig del fullständigt osanna berättelser, vilka blivit trodda och givit upphov till de klandrande omdömena [...] torde kunna läggas vare sig mig eller någon annan till last.. Men högsta domstolen fastställde hovrättens dom, bötesstraffet sänktes emellertid till 50 kronor.
  Allmän fakta	1934
  	Kyrkoherde Hallenberg anmäld för tjänstefel
  	Det tog inte lång tid efter att striderna kring Ljungwehyllningarna avslutats innan nya stridigheter uppstod. I början av 1934 ställdes Arvid under åtal vid domkapitlet i Uppsala för tjänstefel efter att han ansökt om att få flytta komministerbostaden i Väddö, som var i mycket dåligt skick, till en annan tomt på kyrkoherdebostället där utan kyrkostämmans godkännande. Anledningen till åtalet var att ett antal personer boendes i Väddö hade klagat, och som menade att de tidigare under kyrkofullmäktige hade beslutat att reparera den gamla gården, inte flytta den. Vidare menade man att Arvid i sin framställning hade gett sken av att flyttningen ändå hade varit beslutad av kyrkostämman. Vad som hände sedan är okänt. Det verkar emellertid inte som att komministergården flyttades, för fyra år senare stod det i tidningen att församlingen ämnade sälja gården till Roslagens sjöfartsminnesförening och öppna sjöfartsmuseum där. Arvid nämndes inte i tidningen kring det, utan Ljungwe verkar varit den som var mest engagerad. Affären genomfördes i alla fall och ett sjöfartsmuseum öppnades. Något om det kan läsas i artiklarna nedan. Museet varade i några år fram till 1942 då hela gården brann ner.
  o	ca 1955	Vedettvägen, Täby, Stockholms län   [17]
  	1955 var Arvid 63 år gammal, då flyttade han och Ingeborg till Täby. De bodde på Vedettvägen 4, Nysbypark. Fastigheten hette: Backasinen nr 2.
  Sysselsättning	YRKE: - Kyrkoherde - Folkskollärare - Författare: Debuterade 1922 med romanen Två Herrar (Åhlén & Åkerlunds förlag). 1928 med Under kyrkans rätt eller prästerna i Långåsager (Svenska Andersförlaget). UTBILDNING: - Prästvigd i Linköpings Stift 1916
  Död	18 Dec 1962	Ängelholm, Kristianstads län
  		Dödsnotis i tidningen efter Arvid Hallenberg
  Begravning	18 Maj 1963	Norra kyrkogården, Malmöhus län
  	Begravdes på Norra kyrkogården i Lund den 18 maj 1963. Gravplatsnummer: 01LNB 0004/1-8.
  Allmän fakta	eft 18 Maj 1963
  	Yngve Zetterlund berättar om Arvid Hallenberg
  	Efter Arvid Hallenbergs bortgång mindes vännen och kollegan Yngve Zetterlund honom så här: Det var väl inte säkert, att främlingen förstod, att det var kyrkoherden han träffade, när han i Väddö prästgårdsträdgård mötte en jovialisk man med nätförsedd slokhatt bland svärmande bin eller en man med en hop kacklande höns, kalkoner och gäss omkring sig. Det kunde också tänkas, att han såg honom med levande intresse sköta äggkläckningsmaskinen i prästgårdsflygeln eller gå omkring med ympkniv och vax. Väddöborna visste dock, att det var Allenberg (som de gamla kallade honom). Det var inte tidsfördriv för Arvid Hallenberg, detta med jordbruk och boskapsskötsel. Det var arvet från fäderna. Han tillhörde den stora grupp av präster, vilkas väg gått från den svenska bondgården till prästgården. Bonden och prästen har alltid stått varandra nära i Sveriges kyrka, och det har haft sin betydelse för dem båda. Arvid Hallenberg föddes den 5 juli 1891 och växte upp på en bondgård i Jämjö i Blekinge, vilken gått i släkten i fyra sekler. Två ting kännetecknade gårdens inre liv, har det sagts mig: fromhet och studiehåg. Det var självklart, att barnen skulle få boklig bildning. Så förde han detta arv med sig. Som präst behöll han kontakten med jorden och boken. Hans väg till Väddö gick genom tre stift. Han prästvigdes i Linköping av biskop Personne för detta stift. Senare innehade han tjänster i Karlstads och Västerås stift. Tidvis vikarierade han som folkskollärare, och i Grycksbo förenade han detta kall med brukspredikantens. Ar 1922 erhöll han rätt att övergå till Ärkestiftet, och efter att ha varit t. f. komminister i Österlövsta blev han 1926 kyrkoherde i Enånger. Till Väddö kallades han år 1930. Här stannade han, tills han år 1952 blev emeritus. Kanske ansågs Arvid Hallenberg vara en stridens man. I sitt innersta var han icke detta. Han var tvärtom på djupet en tillbakadragen och blyg människa, som älskade att gå för sig själv, och som avskydde att stå i rampljuset. Den blygheten missförstods säkerligen ibland, särskilt om man icke kände honom närmare. För dem som var hans medtjänare i församlingen under mer än ett decennium, är det angeläget få omvittna ett från irriterande prestigefrågor ovanligt fritt samarbete. Han drevs av ett rättspatos, som förde honom in i kamp mot sådant som han menade vara orättvisa, övergrepp eller förtryck. Detta patos tog sig uttryck i hans två starkt polemiska romaner Under kyrkans rätt och Två herrar. Förvisso förmörkades en del av hans Väddö-tid av de församlingsstridigheter, som han kastades in i. Gärna drog han sig tillbaka till sin studerkammare, prästgårdens gamla Kungsrum. som hyst Gustaf III, Karl XIV Johan och Karl XV samt Georg v. Döbeln på återtåg från Aland. Här i Kungsrummet fördjupade han sig i sina böcker och sin historiska forskning. Han hade väl hoppats att få använda sin emerititid till fortsättande härav, men sjukdom lade hinder i vägen, och den 18 dec. 1962 ändades hans liv. Med studiehågen sammanföll hans intresse för skolväsendet och hans vilja att hjälpa unga människor till boklig utbildning. I sina konfirmandgrupper tog han reda på studiebegåvade pojkar och flickor, läste med dem, uppmuntrade dem och deras anhöriga och förde dem fram till realen och studenten. Många skall minnas honom med tacksamhet för den gärningen under en tid då grundskola och studiebidrag låg långt i fjärran. Arvid Hallenberg kommer att bevaras i församlingsbornas hågkomst såsom en stridbar människa, den där kämpade för sin uppfattning, men framför allt som en folklig präst och en hjälpsam präst, som grep in i svårighetens och nödens stund. Många har vittnat om honom som en god själasörjare. Bonden och prästen kom varandra nära." - Yngve Zetterlund
  Person-ID	I72	Andreas släktträd
  Senast ändrad	22 Jan 2022

  
  

  Far	Anders Petersson,   f. 14 Okt 1847, Jämjö, Blekinge län d. 12 Jul 1919, Jämjö, Blekinge län (Ålder 71 år)
  Mor	Ingrid Maria Petersdotter,   f. 4 Okt 1850, Jämjö, Blekinge län d. 18 Dec 1906, Hallarum 2 (3), Hallarum, Jämjö, Blekinge län (Ålder 56 år)
  Familjens ID	F5	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

  Familj	Malvina Ingeborg* Hallenberg,   f. 29 Sep 1897, Lund, Malmöhus län d. 27 Apr 1984, Möllevången, Malmöhus län (Ålder 86 år)
  Vigsel	1 Feb 1915	Lund, Malmöhus län   [18]
  Barn	1. Margit* Ingeborg Maria Ridderström,   f. 12 Okt 1915, Häggdånger, Västernorrlands län d. 1 Dec 2002, Hedvig Eleonora, Stockholms län (Ålder 87 år)   2. Helga* Malvina Augusta Langemar,   f. 30 Maj 1917, Östra Harg, Östergötlands län d. 3 Apr 2009, Nacka, Stockholms län (Ålder 91 år)   3. Inge-Marie* Maria Malvina Lilja,   f. 9 Maj 1921, Grycksbo kbfd, Kopparbergs län d. 24 Dec 2013, Katarina, Stockholms län (Ålder 92 år)   4. A.T. Norlin
  Familjens ID	F119	Familjeöversikt  |  Familjediagram
  Senast ändrad	22 Sep 2020

  
  

• Händelse-karta

  Födelse - 5 Jul 1891 - Jämjö, Blekinge län o - 5 Jul 1891 - Hallarum 2 (3), Hallarum, Jämjö, Blekinge län o - Dec 1914 - Lilla Råby, Lunds domkyrkoförsamling, Malmöhus län Vigsel - 1 Feb 1915 - Lund, Malmöhus län o - Sep 1915 - Muggärd, Häggdånger, Västernorrlands län o - Apr 1916 - Prästgården, Östra Harg, Östergötlands län o - Aug 1917 - Komministerbostället, Rinna, Östergötlands län o - Maj 1918 - Åtorp, Nysund, Örebro län o - Okt 1920 - Grycksbo kbfd, Kopparbergs län o - Okt 1923 - Prästgården, Österlövsta, Uppsala län o - Maj 1925 - Prästgården, Rogsta, Gävleborgs län o - Nov 1925 - Prästgården, Enånger, Gävleborgs län o - Jul 1930 - Prästgården, Väddö, Stockholms län o - ca 1955 - Vedettvägen, Täby, Stockholms län Död - 18 Dec 1962 - Ängelholm, Kristianstads län Begravning - 18 Maj 1963 - Norra kyrkogården, Malmöhus län  = Länk till Google Earth

  
  

• Foton

  
  

• Källor

  Jämjö (K) AI:26 (1884-1895) Bild 29 / sid 25 (AID: v95900.b29.s25, NAD: SE/LLA/13195). Jämjö (K) AIIa:1 (1896-1910) Bild 410 / sid 25 (AID: v249253.b410.s25, NAD: SE/LLA/13195). Lunds domkyrkoförsamling (M) BI:11 (1910-1914) Bild 2890 / sid 285 (AID: v104740.b2890.s285, NAD: SE/LLA/13254). Lunds domkyrkoförsamling (M) AIIa:78 (1914-1925) Bild 1230 / sid 6619 (AID: v104709.b1230.s6619, NAD: SE/LLA/13254). Häggdånger (Y) AII:3 (1915-1925) Bild 1960 / sid 186 (AID: v211928.b1960.s186, NAD: SE/HLA/1010079). Östra Harg (E) AIIa:2 (1912-1925) Bild 1530 / sid 145 (AID: v182397.b1530.s145, NAD: SE/VALA/00485). Rinna (E) AII:2 (1913-1929) Bild 237 / sid 226 (AID: v178350.b237.s226, NAD: SE/VALA/00305). Nysund (S, T) AIIa:4 (1907-1917) Bild 3100 / sid 298 (AID: v146589.b3100.s298, NAD: SE/ULA/11131). Stora Kopparberg (W) AIIb:5 (1907-1921) Bild 3630 / sid 330 (AID: v131742.b3630.s330, NAD: SE/ULA/12231). Stora Kopparberg (W) AIIb:9 (1921-1932) Bild 2160 / sid 181 (AID: v277094.b2160.s181, NAD: SE/ULA/12231). Österlövsta (C) AIIa:8 (1919-1935) Bild 560 / sid 44 (AID: v187359.b560.s44, NAD: SE/ULA/11818). Österlövsta (C) AIIa:8 (1919-1935) Bild 3900 / sid 378 (AID: v187359.b3900.s378, NAD: SE/ULA/11818). Rogsta (X) AIIa:5 (1922-1946) Bild 2060 / sid 192 (AID: v226728.b2060.s192, NAD: SE/HLA/1010164). Enånger (X) AIIa:6 (1915-1929) Bild 1790 / sid 571 (AID: v225547.b1790.s571, NAD: SE/HLA/1010035). Väddö (AB) AIIa:9 (1919-1931) Bild 3110 / sid 284 (AID: v275153.b3110.s284, NAD: SE/SSA/1586). Väddö (AB) AIIa:12 (1931-1947) Bild 3510 / sid 745 (AID: v275156.b3510.s745, NAD: SE/SSA/1586). Sveriges befolkning 1960 (ArkivDigital) AID: r4.p14629040. Lunds domkyrkoförsamling (M) EI:7 (1910-1917) Bild 1160 / sid 112 (AID: v104781.b1160.s112, NAD: SE/LLA/13254).