Arvid Hallenberg

1891 - 1962  (71 år)

• Namn	Arvid Hallenberg
  Födelse	5 Jul 1891	Jämjö, Blekinge län
  Kön	Man
  Även kallad	Andersson
  Mantalsskrivning	5 Jul 1891	Hallarum 2 (3), Hallarum, Jämjö, Blekinge län   [1, 2]
  	En son av Blekinge och sin tid Arvid Hallenberg, född som Arvid Andersson, inledde sin levnadsbana i en tid då det gamla bondesamhället långsamt började möta det moderna Sverige. Från uppväxten i en stor syskonskara i Blekinge, genom en händelserik prästgärning som tog honom över stora delar av landet, kom han att lämna avtryck både som andlig ledare och skriftställare. Hans liv präglades av en stark pliktkänsla, familjens betydelse och det skrivna ordets kraft. Uppväxten i Hallarum Söndagen den 5 juli 1891 föddes Arvid hemma på gården Hallarum nr 2 i Jämjö socken. Han var son till hemmansägaren Anders Pettersson och Ingrid Maria Petersdotter. Här hade släkten på fädernet brukat jorden sedan 1700-talet, och Arvid växte upp djupt rotad i den blekingska myllan. Här kan du läsa en fördjupad berättelse om gården där Arvid föddes och växte upp: Gårdshistorik för Hallarum Nr 3. Han var en av de yngsta i en stor barnaskara med sju äldre syskon, däribland Petter, Cecilia, Karl, Charlotta och Alfred. Han hade även en yngre syster, Anna. Arbetet på gården var krävande, men Arvid visade tidigt, liksom sin äldre bror August, en begåvning för studier. Livet i föräldrahemmet drabbades av en svår prövning när modern Ingrid Maria hastigt avled i december 1906, endast 56 år gammal. För den då femtonårige Arvid blev julen detta år präglad av djup sorg. Trots förlusten fortsatte vardagen; syskonen sökte sig ut i världen, men Arvid stannade en tid för att hjälpa till på gården. Familjen skulle senare drabbas av ytterligare tragedi när brodern Karl, 31, avled i leukemi 1914. Förlusten av brodern inträffade strax innan Arvid tog steget ut i världen, och blev nog en mörk fond till det nya kapitel han stod i begrepp att inleda.
  Mantalsskrivning	Dec 1914	Lund, Malmöhus län   [3, 4]
  	Akademiska studier och nya sorger I december 1914, kort efter broderns bortgång, lämnade Arvid Blekinge för att följa sitt kall och påbörja teologistudier vid universitetet i Lund, där han huserade i kvarteret Lilla Råby nr 12. Det var en tid av intellektuellt uppvaknande som blandades med personlig förnyelse. Här mötte han sin blivande hustru, Ingeborg Norlin, och de gifte sig i februari 1915. Glädjen över den nya familjebildningen och framgångarna i studierna förmörkades dock snart av ytterligare ett sorgebud från hembygden. År 1915 gick även brodern Alfred bort i äggvitesjuka. Döden hade därmed skördat två av hans bröder inom loppet av ett drygt år, just som Arvid stod på tröskeln till sitt vuxna liv.
  		Ingeborg Norlin sitter vid pianot i Lund 1914, året efter att denna bild tog gifter hon sig med min farfars farbror Arvid Hallenberg
  Mantalsskrivning	Sep 1915	Muggärd, Häggdånger, Västernorrlands län   [5]
  	Första tjänsten i Häggdånger Efter prästvigningen i Linköping 1916 fick den nybildade familjen sitt första gemensamma hem långt norrut. De bosatte sig i Häggdånger prästgård, Ångermanland, där Arvid genomförde sitt praktiska prov. Här, i kontrasten mot det milda södra Sverige, föddes parets första barn, dottern Margit.
  Mantalsskrivning	Apr 1916	Östra Harg, Östergötlands län   [6]
  	En växande familj Tjänstgöringen i Norrland blev kortvarig, och familjen flyttade snart söderut igen till Östergötland. I Östra Harg, där de bodde i prästgården från april 1916, utökades familjen ytterligare när dottern Helga föddes våren 1917. Arvids tid som präst präglades under dessa år av flitiga flyttar, men tiden i Östra Harg lade grunden för familjens fortsatta gemenskap.
  Mantalsskrivning	Aug 1917	Rinna, Östergötlands län   [7]
  	Kortare vistelse i Rinna Efter tiden i Östra Harg bar det av till Rinna i augusti 1917. Även om vistelsen på denna ort var kort, gav den Arvid värdefulla erfarenheter av olika församlingsmiljöer och de villkor som präglade landsbygdsbefolkningen i Östergötland. Det var en tid av uppbrott och nya början, något som kom att känneteckna Arvids tidiga karriär.
  		Arvid, Ingeborg, Margit, och Helga Hallenberg, fotot är förmodligen taget 1917
  Mantalsskrivning	Maj 1918	Åtorp, Nysund, Örebro län   [8]
  	Sorg och allvar i Nysund År 1918 gick flyttlasset till Nysund i Örebro län. Här tillträdde Arvid tjänsten som komminister och brukspredikant vid Åtorp. Tiden i Nysund innebar en stabilare tillvaro för en tid, men förmörkades av sorgebud från hembygden. År 1919 avled Arvids far, Anders Pettersson, hemma i Jämjö. Med faderns bortgång klipptes det sista direkta bandet till den äldre generationen på gården Hallarum, och Arvid stod nu helt på egna ben, långt från barndomshemmet. Samtidigt var detta en tid av social oro i Sverige och världen, med första världskrigets slutskede, vilket sannolikt påverkade både sorgearbetet och predikningarna i församlingen.
  		Prästgården i Nysund
  Mantalsskrivning	Okt 1920	Grycksbo kbfd, Kopparbergs län   [9, 10]
  	Lärare och författare Nomadlivet fortsatte 1920 då familjen bosatte sig i Grycksbo i Dalarna. Här fick de sin bostad i skolhuset, då Arvid kombinerade sin prästgärning med att verka som lärare. I Grycksbo föddes dottern Inge-Marie 1921. Det var också här som Arvids författardrömmar började bära frukt på allvar. År 1922 debuterade han med romanen "Två Herrar", en bok som fick ett blandat mottagande men som markerade starten på ett offentligt författarskap han skulle vårda livet ut.
  Mantalsskrivning	Okt 1923	Österlövsta, Uppsala län   [11, 12]
  	Ett år i Österlövsta År 1923 lämnade familjen Dalarna för Uppland och Österlövsta. Vistelsen där blev inte långvarig, men utgjorde ytterligare en pusselbit i Arvids breda erfarenhet av Svenska kyrkans olika församlingar. Familjen fick återigen anpassa sig till en ny miljö och nya förutsättningar.
  		Österlövsta prästgård, foto taget 1938
  Mantalsskrivning	Maj 1925	Rogsta, Gävleborgs län   [13]
  	Vidare norrut Snart bar det av vidare norrut igen, denna gång till Hälsingland och Rogsta. Dessa år präglades av uppbrott, vilket måste ställt stora krav på familjens anpassningsförmåga och sammanhållning. Varje ny prästgård innebar nya möten och nya utmaningar för Arvid i hans ämbete.
  Mantalsskrivning	Nov 1925	Enånger, Gävleborgs län   [14]
  	Ro och skapande i Enånger Efter tiden i Rogsta slog sig familjen ner i Enånger, där de kom att bo i fem år. Detta blev en period av viss ro och kontinuitet jämfört med de föregående årens flackande. Arvid fick tid att utveckla sitt skrivande ytterligare och gav 1928 ut boken "Under kyrkans rätt". Hans engagemang och förmåga i predikstolen började ge eko, och 1929 valdes han ut som provpredikant för en tjänst som skulle komma att bli hans fasta punkt för återstoden av yrkeslivet.
  Mantalsskrivning	Jul 1930	Väddö, Stockholms län   [15, 16]
  	Kyrkoherdeåren på Väddö Sommaren 1930 anlände Arvid med familj till Väddö i Roslagen, där mottagandet var storslaget med salutskott och musikkår. Här skulle de stanna i tjugofem år. Tiden på Väddö var dock inte utan konflikter; på 1930-talet var Arvid inblandad i den så kallade "Väddöstriden", en konflikt som rörde hans försvar av en kollega och som nådde rikspressen. Trots stormarna stod han kvar som kyrkoherde, en fast punkt i församlingen genom beredskapsår och efterkrigstid, fram till mitten av 1950-talet.
  Allmän fakta	eft Jul 1930
  	Väddöstriden
  	Den tidigare pastorn i Väddö Enfrid Ljungwe, som var mycket populär, satt för tillfället i fängelse. Detta samtidigt som Arvid Hallenberg tillträdde som kyrkoherde i Väddö. Ljungwe hade anklagats för att ha förskingrat 2616 kronor ur församlingens barnavårdsnämndskassa och försökt dölja det genom att ändra i protokollsboken. Han hade hävdat sin oskuld och bevisen hade nog inte varit så starka. Han hade blivit helt frigiven, men då ställdes kravet att han till viss del skulle erkänna förseelsen. Han vägrade göra det, och blev därför dömd till två månader i fängelse. Den 12 augusti 1930 skulle han släppas. Inför Ljungwes frigivning hade Arvid planerat ett högtidligt mottagande. Han hade undertecknat och skickat ut ett upprop runt om i församlingen där medlemmarna uppmanades att delta i stort antal. Dagens Nyheter skrev: En klang och jubeldag blir det i Väddö på tisdag [...] då hans talrika anhängare i socknen ha gått i författning om ett mycket ståtligt mottagande av sin pastor. Frigivningen sker redan klockan åtta på morgonen, och enligt det uppgjorda programmet skall då så många Väddöbor som kunna ta ledigt från skördearbetet möta vid fängelseporten. [...] Det blir ett eller ett par korta anföranden, varpå bilkortegen, som beräknas komma att räkna minst tjugo bilar, sätter sig i rörelse mot Väddö. Vid komministergården sker så det egentliga mottagandet, varvid det gives tillfälle för dem som så önska att säga Ljungwe sitt välkommen. Äreportar komma även att resas. Uppslutningen vid fängelseporten blev minst sagt stort. Runt tusen personer hade kommit för att hylla sin pastor när han lämande fängelset. Arvid och andra, inklusive Ljungwe, höll tal utanför portarna. Sedan blev han körd, med Arvid bakom ratten, tillbaks till Väddö där mottagandet fortsatte. Aftonbladet gav en redogörelse av händelserna direkt efter frigivandet, den artikeln finns att läsa nedan (Hej hej! Den som talar för mycket sanning, han har utsikt att bli hängd), samt bilder från samma tillfälle. Efter denna händelse fick Arvid väldigt mycket kritik i tidningarna som ansåg att han som kyrkoherde hyllat en "brottsling" på detta sätt var högst olämpligt, det följdes vidare av heta debatter i pressen, och anklaganden åt olika håll mellan de som stod på pastor Ljungwes sida och tvärtom. Speciellt en person, kyrkoadjunkten Ragnar A. Fredriksson var drivande i detta. Det gick så långt att Ljungwe och hans gode vän fabrikören J. E. Eriksson anmälde Fredriksson för ärekränkning efter ett brev han skickat till Arvid där han varit mycket hård i beskyllningar mot dessa. Ljungwe och Eriksson hade först vunnit i Enångers häradsrätt och Fredriksson hade dömts att betala skadestånd för ärekränkning, men det hade sedan överklagats till hovrätten och där hade de i stället förlorade målet, de tvingades därmed betala Fredrikssons rättegångkostnader. Det var många turer fram och tillbaka, många av de artiklar som skrevs finns att läsa nedan. Uppsala Domkapitel hade utlyst en varning till Arvid för det som kallades "Ljungwehyllningarna", det gav upphov till en opinion till förmån för Arvid. Ett möte med omkring 250 personer antog en skarp resolution mot domkapitlet som skrevs på och sedan skulle lämnas dit. Domkapitlet meddelade att ingen mer bestraffningsåtgärd skulle ske, men varningen stod fast och ådömdes den 8 november. Arvid meddelade då domkapitlet att han hos Svea hovrätt ämnade anföra besvär för utslaget om varning. Han sade att: - Jag vägrar förklara mig nöjd med en dom, avkunnad av kyrkans främsta domkapitel, som på detta häpnadsväckande sätt med åsidosättande av sanning och rättvisa böjt knä inför den nya tiden Baal. Han menade att domkapitlet totalt missförstått situationen, och att den pressopinion som de förlitat sig på inte alls var enig utan många som också tagit honom i försvar, men den hade de ignorerat. Domkapitlet hade som odiskutabel sanningskälla endast åberopat Norrtälje tidning och fyra andra tidningar. Det som domkapitlet hade kallat "förargelseväckande beteende" menade Arvid var att betrakta som en vänskapsyttring och inget annat. Han ansåg att - det var domkapitlets oavvisliga plikt att låta föranstalta om en grundlig utredning av vad som i målet vore att anser såsom 'hänt och sant' och eventuellt göra detta genom att påkalla vittnesförhör inför vederbörlig världslig domstol. Hovrätten kom dock fram till att Arvid ändå "hade" åsamkat förargelse och gick därför på domkapitlets linje, hovrätten ansåg det därmot inte vara styrkt att talet han fört varit förargelseväckande. Han dömdes att betala böter på 200 kronor för "att hos hovrätten skrivit smädligt mot domkapitlet". Arvid gav sig dock inte utan överklagade till högsta domstolen där han fortsatt menade - att mötet väckte uppseende genom att ett par tidningar passat på att slå mynt därav och utprida i väsentlig del fullständigt osanna berättelser, vilka blivit trodda och givit upphov till de klandrande omdömena [...] torde kunna läggas vare sig mig eller någon annan till last.. Men högsta domstolen fastställde hovrättens dom, bötesstraffet sänktes emellertid till 50 kronor.
  Allmän fakta	1934
  	Kyrkoherde Hallenberg anmäld för tjänstefel
  	Det tog inte lång tid efter att striderna kring Ljungwehyllningarna avslutats innan nya stridigheter uppstod. I början av 1934 ställdes Arvid under åtal vid domkapitlet i Uppsala för tjänstefel efter att han ansökt om att få flytta komministerbostaden i Väddö, som var i mycket dåligt skick, till en annan tomt på kyrkoherdebostället där utan kyrkostämmans godkännande. Anledningen till åtalet var att ett antal personer boendes i Väddö hade klagat, och som menade att de tidigare under kyrkofullmäktige hade beslutat att reparera den gamla gården, inte flytta den. Vidare menade man att Arvid i sin framställning hade gett sken av att flyttningen ändå hade varit beslutad av kyrkostämman. Vad som hände sedan är okänt. Det verkar emellertid inte som att komministergården flyttades, för fyra år senare stod det i tidningen att församlingen ämnade sälja gården till Roslagens sjöfartsminnesförening och öppna sjöfartsmuseum där. Arvid nämndes inte i tidningen kring det, utan Ljungwe verkar varit den som var mest engagerad. Affären genomfördes i alla fall och ett sjöfartsmuseum öppnades. Något om det kan läsas i artiklarna nedan. Museet varade i några år fram till 1942 då hela gården brann ner.
  Mantalsskrivning	ca 1955	Näsbypark, Täby, Stockholms län   [17]
  	Sista tiden i Täby Efter ett långt yrkesliv lämnade Arvid och Ingeborg slutligen prästgården på Väddö. De flyttade till Centralvägen 17 i Täby, en plats som markerade den sista anhalten på Arvids livsresa. Han avled i Täby den 24 november 1955, efter att ha vandrat från bondgården i Blekinge till att bli en aktad kyrkoman och författare. Hans arv lever vidare genom de böcker han skrev och den stora släkt som utgick från honom och Ingeborg.
  Sysselsättning	YRKE: - Kyrkoherde - Folkskollärare - Författare: Debuterade 1922 med romanen Två Herrar (Åhlén & Åkerlunds förlag). 1928 med Under kyrkans rätt eller prästerna i Långåsager (Svenska Andersförlaget). UTBILDNING: - Prästvigd i Linköpings Stift 1916
  Död	18 Dec 1962	Ängelholm, Kristianstads län
  		Dödsnotis i tidningen efter Arvid Hallenberg
  Begravning	18 Maj 1963	Norra kyrkogården, Malmöhus län
  	Begravdes på Norra kyrkogården i Lund den 18 maj 1963. Gravplatsnummer: 01LNB 0004/1-8.
  Allmän fakta	eft 18 Maj 1963
  	Yngve Zetterlund berättar om Arvid Hallenberg
  	Efter Arvid Hallenbergs bortgång mindes vännen och kollegan Yngve Zetterlund honom så här: Det var väl inte säkert, att främlingen förstod, att det var kyrkoherden han träffade, när han i Väddö prästgårdsträdgård mötte en jovialisk man med nätförsedd slokhatt bland svärmande bin eller en man med en hop kacklande höns, kalkoner och gäss omkring sig. Det kunde också tänkas, att han såg honom med levande intresse sköta äggkläckningsmaskinen i prästgårdsflygeln eller gå omkring med ympkniv och vax. Väddöborna visste dock, att det var Allenberg (som de gamla kallade honom). Det var inte tidsfördriv för Arvid Hallenberg, detta med jordbruk och boskapsskötsel. Det var arvet från fäderna. Han tillhörde den stora grupp av präster, vilkas väg gått från den svenska bondgården till prästgården. Bonden och prästen har alltid stått varandra nära i Sveriges kyrka, och det har haft sin betydelse för dem båda. Arvid Hallenberg föddes den 5 juli 1891 och växte upp på en bondgård i Jämjö i Blekinge, vilken gått i släkten i fyra sekler. Två ting kännetecknade gårdens inre liv, har det sagts mig: fromhet och studiehåg. Det var självklart, att barnen skulle få boklig bildning. Så förde han detta arv med sig. Som präst behöll han kontakten med jorden och boken. Hans väg till Väddö gick genom tre stift. Han prästvigdes i Linköping av biskop Personne för detta stift. Senare innehade han tjänster i Karlstads och Västerås stift. Tidvis vikarierade han som folkskollärare, och i Grycksbo förenade han detta kall med brukspredikantens. Ar 1922 erhöll han rätt att övergå till Ärkestiftet, och efter att ha varit t. f. komminister i Österlövsta blev han 1926 kyrkoherde i Enånger. Till Väddö kallades han år 1930. Här stannade han, tills han år 1952 blev emeritus. Kanske ansågs Arvid Hallenberg vara en stridens man. I sitt innersta var han icke detta. Han var tvärtom på djupet en tillbakadragen och blyg människa, som älskade att gå för sig själv, och som avskydde att stå i rampljuset. Den blygheten missförstods säkerligen ibland, särskilt om man icke kände honom närmare. För dem som var hans medtjänare i församlingen under mer än ett decennium, är det angeläget få omvittna ett från irriterande prestigefrågor ovanligt fritt samarbete. Han drevs av ett rättspatos, som förde honom in i kamp mot sådant som han menade vara orättvisa, övergrepp eller förtryck. Detta patos tog sig uttryck i hans två starkt polemiska romaner Under kyrkans rätt och Två herrar. Förvisso förmörkades en del av hans Väddö-tid av de församlingsstridigheter, som han kastades in i. Gärna drog han sig tillbaka till sin studerkammare, prästgårdens gamla Kungsrum. som hyst Gustaf III, Karl XIV Johan och Karl XV samt Georg v. Döbeln på återtåg från Aland. Här i Kungsrummet fördjupade han sig i sina böcker och sin historiska forskning. Han hade väl hoppats att få använda sin emerititid till fortsättande härav, men sjukdom lade hinder i vägen, och den 18 dec. 1962 ändades hans liv. Med studiehågen sammanföll hans intresse för skolväsendet och hans vilja att hjälpa unga människor till boklig utbildning. I sina konfirmandgrupper tog han reda på studiebegåvade pojkar och flickor, läste med dem, uppmuntrade dem och deras anhöriga och förde dem fram till realen och studenten. Många skall minnas honom med tacksamhet för den gärningen under en tid då grundskola och studiebidrag låg långt i fjärran. Arvid Hallenberg kommer att bevaras i församlingsbornas hågkomst såsom en stridbar människa, den där kämpade för sin uppfattning, men framför allt som en folklig präst och en hjälpsam präst, som grep in i svårighetens och nödens stund. Många har vittnat om honom som en god själasörjare. Bonden och prästen kom varandra nära." - Yngve Zetterlund
  Person-ID	I72	Andreas släktträd
  Senast ändrad	27 Jan 2026

  
  

  Far	Anders Petersson,   f. 14 Okt 1847, Jämjö, Blekinge län d. 12 Jul 1919, Jämjö, Blekinge län (Ålder 71 år)
  Mor	Ingrid Maria Petersdotter,   f. 4 Okt 1850, Jämjö, Blekinge län d. 18 Dec 1906, Hallarum 2 (3), Hallarum, Jämjö, Blekinge län (Ålder 56 år)
  Familjens ID	F5	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

  Familj	Malvina INGEBORG Hallenberg,   f. 29 Sep 1897, Lund, Malmöhus län d. 27 Apr 1984, Möllevången, Malmöhus län (Ålder 86 år)
  Vigsel	1 Feb 1915	Lund, Malmöhus län   [18]
  Barn	1. MARGIT Ingeborg Maria Ridderström,   f. 12 Okt 1915, Häggdånger, Västernorrlands län d. 1 Dec 2002, Hedvig Eleonora, Stockholms län (Ålder 87 år)   2. HELGA Malvina Augusta Langemar,   f. 30 Maj 1917, Östra Harg, Östergötlands län d. 3 Apr 2009, Nacka, Stockholms län (Ålder 91 år)   3. INGE-MARIE Maria Malvina Lilja,   f. 9 Maj 1921, Grycksbo kbfd, Kopparbergs län d. 24 Dec 2013, Katarina, Stockholms län (Ålder 92 år)   4. A.T. Norlin
  Familjens ID	F119	Familjeöversikt  |  Familjediagram
  Senast ändrad	22 Sep 2020

  
  

• Händelse-karta

  Födelse - 5 Jul 1891 - Jämjö, Blekinge län Mantalsskrivning - 5 Jul 1891 - Hallarum 2 (3), Hallarum, Jämjö, Blekinge län Mantalsskrivning - Dec 1914 - Lund, Malmöhus län Vigsel - 1 Feb 1915 - Lund, Malmöhus län Mantalsskrivning - Sep 1915 - Muggärd, Häggdånger, Västernorrlands län Mantalsskrivning - Apr 1916 - Östra Harg, Östergötlands län Mantalsskrivning - Aug 1917 - Rinna, Östergötlands län Mantalsskrivning - Maj 1918 - Åtorp, Nysund, Örebro län Mantalsskrivning - Okt 1920 - Grycksbo kbfd, Kopparbergs län Mantalsskrivning - Okt 1923 - Österlövsta, Uppsala län Mantalsskrivning - Maj 1925 - Rogsta, Gävleborgs län Mantalsskrivning - Nov 1925 - Enånger, Gävleborgs län Mantalsskrivning - Jul 1930 - Väddö, Stockholms län Mantalsskrivning - ca 1955 - Näsbypark, Täby, Stockholms län Död - 18 Dec 1962 - Ängelholm, Kristianstads län Begravning - 18 Maj 1963 - Norra kyrkogården, Malmöhus län  = Länk till Google Earth

  
  

• Foton

  
  

• Källor

  [S679117299] Jämjö (K) AI:26 (1884-1895) Bild 29 / sid 25 (AID: v95900.b29.s25, NAD: SE/LLA/13195). [S679117804] Jämjö (K) AIIa:1 (1896-1910) Bild 410 / sid 25 (AID: v249253.b410.s25, NAD: SE/LLA/13195). [S679117565] Lunds domkyrkoförsamling (M) BI:11 (1910-1914) Bild 2890 / sid 285 (AID: v104740.b2890.s285, NAD: SE/LLA/13254). [S679117566] Lunds domkyrkoförsamling (M) AIIa:78 (1914-1925) Bild 1230 / sid 6619 (AID: v104709.b1230.s6619, NAD: SE/LLA/13254). [S679117567] Häggdånger (Y) AII:3 (1915-1925) Bild 1960 / sid 186 (AID: v211928.b1960.s186, NAD: SE/HLA/1010079). [S679117568] Östra Harg (E) AIIa:2 (1912-1925) Bild 1530 / sid 145 (AID: v182397.b1530.s145, NAD: SE/VALA/00485). [S679117571] Rinna (E) AII:2 (1913-1929) Bild 237 / sid 226 (AID: v178350.b237.s226, NAD: SE/VALA/00305). [S679117572] Nysund (S, T) AIIa:4 (1907-1917) Bild 3100 / sid 298 (AID: v146589.b3100.s298, NAD: SE/ULA/11131). [S679117573] Stora Kopparberg (W) AIIb:5 (1907-1921) Bild 3630 / sid 330 (AID: v131742.b3630.s330, NAD: SE/ULA/12231). [S679117574] Stora Kopparberg (W) AIIb:9 (1921-1932) Bild 2160 / sid 181 (AID: v277094.b2160.s181, NAD: SE/ULA/12231). [S679117576] Österlövsta (C) AIIa:8 (1919-1935) Bild 560 / sid 44 (AID: v187359.b560.s44, NAD: SE/ULA/11818). [S679117575] Österlövsta (C) AIIa:8 (1919-1935) Bild 3900 / sid 378 (AID: v187359.b3900.s378, NAD: SE/ULA/11818). [S679117577] Rogsta (X) AIIa:5 (1922-1946) Bild 2060 / sid 192 (AID: v226728.b2060.s192, NAD: SE/HLA/1010164). [S679117578] Enånger (X) AIIa:6 (1915-1929) Bild 1790 / sid 571 (AID: v225547.b1790.s571, NAD: SE/HLA/1010035). [S679117579] Väddö (AB) AIIa:9 (1919-1931) Bild 3110 / sid 284 (AID: v275153.b3110.s284, NAD: SE/SSA/1586). [S679118512] Väddö (AB) AIIa:12 (1931-1947) Bild 3510 / sid 745 (AID: v275156.b3510.s745, NAD: SE/SSA/1586). [S679117570] Sveriges befolkning 1960 (ArkivDigital) AID: r4.p14629040. [S679117569] Lunds domkyrkoförsamling (M) EI:7 (1910-1917) Bild 1160 / sid 112 (AID: v104781.b1160.s112, NAD: SE/LLA/13254).