- I den lilla byn Hedby i Djura socken, i hjärtat av Dalarna, föddes i november 1792 en gosse som fick namnet Nils. Han var son till bonden Per Nilsson och hans hustru Brita Andersdotter och växte upp i en tid då Sverige genomgick stora förändringar.
I samma dödsnotis som berättar om hans bortgång har prästen även antecknat en viktig del av hans ungdom. Med den tidstypiska formuleringen "Varit som beväring till Norrige" får vi veta att din förfader Nils, som så många andra unga män i riket, kallades in för att tjäna kronan. Tjänstgöringen som värnpliktig soldat i Norge skedde i en tid av förändring, strax efter att unionen mellan länderna hade bildats, och uppdraget tog honom långt från hembyns trygghet.
Väl hemkommen från sin militärtjänst inledde Nils ett nytt kapitel i sitt liv. Han fann sin brud i den egna hembyn, och år 1815, vid 23 års ålder, gifte han sig med Kerstin Olsdotter. Tillsammans byggde de ett liv på gården i Hedby, och Nils tog över ansvaret som bonde och familjefar. I församlingen var han känd som en "Danneman", en hederstitel som vittnar om att han var en skötsam och respekterad bonde.
Under sju års äktenskap välsignades Nils och Kerstin med två barn: en son och en dotter som fick namnet Brita. Det är genom just denna Brita, din farfars morfars mor, som din släktgren har förts vidare genom historien.
Livet på gården gick sin gilla gång, med sådd och skörd, arbete och familjelycka. Prästen i Djura skulle senare vittna om att Nils förde ett "ordentligt och kristligt" leverne, ett omdöme som bekräftar hans ställning i lokalsamhället.
Men lyckan skulle bli kortvarig. I slutet av april 1822, när våren just börjat återvända till Dalarna, drabbades den unge bonden av en plötslig sjukdom. Prästen angav dödsorsaken som "bröstplågor", vilket tyder på en akut och plågsam infektion i bröstet, sannolikt en svår lunginflammation. Sjukdomen var skoningslös och varade endast i fyra dygn.
Måndagen den 29 april 1822, endast 29 och ett halvt år gammal, somnade din förfader Nils Persson in på sin gård i Hedby. Söndagen den 5 maj fördes han till sin sista vila på Djura kyrkogård.
Han efterlämnade sin hustru Kerstin, nu änka efter bara sju år, och sina två små barn. Även om Nils eget livsljus släcktes alldeles för tidigt, var detta inte slutet på hans historia. Genom hans dotter Brita, som fick växa upp utan sin far, har släkttråden fortsatt obruten genom generationerna, från en gård i 1820-talets Dalarna ända fram till dig idag.
|