- Anna Olsdotter var min farfars morfars farmor. Hon såg dagens ljus 1767 i byn Hedby i Djura socken, Dalarna. Hennes far, Sjöns Olof Olsson, var född 1741, och modern, Margareta Larsdotter, var född 1729.
Familjen bodde i Hedby, och från 1775 kan vi följa Anna i kyrkböckerna på adressen Hedby nr 35. Sannolikt var detta hennes hemby sedan barndomen, även om tidigare noteringar saknas. I hemmet fanns också lillebror Olof, som var sju år yngre än Anna.
I slutet av maj 1842 drabbades Anna av en häftig sjukdom. Enligt dödsbokens noteringar uthärdade hon fem dygns plågor innan hon stilla och lugnt somnade in en torsdag. Anna blev 74 år gammal.
I dödboken skriver prästen:
På denna dagens morgon. Änkan Anna Olsdr ifrån Hedby. Hon föddes därstädes år 1767 av ärliga och kristliga föräldrar. Fadren var Olof Olsson i modren Marit Larsdr, genom likas försorg hon befordrades till Dopet, undervisades i Kristendomens fyra sanningar, uppfostrades i tukt och Herrans fruktan, År 1792 ingick hon äkta förening med Nils Nilsson i Hedby, med vilken hon levde tillsammans i 12 år, och blev under tiden välsignad med 5 Söner och sex Döttrar, av vilka 2 Söner och 2 Döttrar äro före sin moder ingångna i evigheten, men de andra efterleva; Sönerna försedda 1/6 Dottern försedd. Änka har hon varit i 8 år, och skall så väl därunder som under sin övriga levnad fört en anständig vandel, älskat Guds Ord, varit en öm maka, huld moder, samt god och hjälpsam grannqvinna, varför hon saknas och sörjes av alla, som henne kände. Sin Frälsares åminnelse begick hon ordentl. genom den Hel. Nattvarden begående, som skedde sista gången hemma på sotsängen förl. Tisdag. Den 28 sistl. Maj angreps hon av häftig sjukdom, och efter 5 dygns plågor avled hon stilla och lugnt Torsdagen i förlidne vecka, då hon uppnått en ålder av 74 år 1/6 månader. Bland de bönesuckar, med lika hon beredde sig till sin hädanfärd, anföres i synnerhet denna styrk mig allenast i den tro att den för mig har lidit - så får mitt samvete ljuslig ro - och jag har kraftigt bedit - din ande styrke mig alltid - och hjälpe i den sista strid - den jag med tiden håller.
|