| Namn |
Anders Erik Brandström |
| Födelse |
18 Mar 1810 |
Mora, Kopparbergs län [1] |
| Kön |
Man |
| Mantalsskrivning |
18 Mar 1810 |
Siljansfors, Mora, Kopparbergs län |
- Anders Erik Brandström (1810–1885)
Anders Erik Brandströms livsöde utgör en stark skildring av det tunga arbetet och de prövningar som kantade 1800-talets bruksepok i Sverige. Som arvtagare till ett djupt rotat hantverkskunnande kom hans tillvaro att bli en direkt spegling av den svenska järnindustrins framväxt, dess skoningslösa villkor och den ständiga närheten till döden.
Ett oäkta barn med rötter i vallonsmide via modern
Enligt födelseboken för Mora socken föddes Anders Erik den 18 mars 1810 i Siljansfors, en ort som vid denna tid dominerades av hyttornas dånande eld och rök. Han antecknades född utom äktenskapet som son till den då tjugoettåriga Stina Söderstedt. Denna födelsenotering bär dock på en djup familjehemlighet som blir helt uppenbar vid en noggrann granskning av tidens husförhörslängd. I längden har prästen uttryckligen antecknat Anders Erik som ”hennes” oäkta son, vilket källmässigt slår fast att han biologiskt endast räknades till modern. Denna formulering blir extra talande eftersom det direkt därunder står en dotter – i rullorna återfunnen som Ulrika Brandström – vilken istället har begåvats med den tydliga noteringen ”begges” oäkta dotter. Denna unika källuppgift avslöjar att medan moderns blivande make, den blinde mästersvennen Anders Brandström från Hällefors, öppet erkände dottern som sin egen före äktenskapet, så gällde detta inte Anders Erik, vars biologiska faderskap därmed förblev officiellt oklart under uppväxten.
Det var via moderns, Stina Söderstedt, släktled som Anders Erik bar på ett historiskt rikt vallonskt hantverksarv. På hennes sida flöt blodet från anrika vallonsläkter, där förfäder som masmästarna Frans Classon Garneij och Nicolas Dubois en gång spelade en central roll i den svenska järnframställningen. Att verka som masmästare innebar att man var den högste ansvarige arbetsledaren vid en hytta, med den ytterst delikata uppgiften att styra och övervaka hela smältprocessen i masugnen – ett yrke som krävde stor teknisk precision och som ingav djup respekt i lokalsamhället. Detta stolta vallonska arv på mödernet lade en stabil historisk grund för den smedstradition han själv under sitt liv skulle komma att axla.
|
| Mantalsskrivning |
1816 |
Svartnäs bruk, Svärdsjö, Kopparbergs län [2, 3] |
|
| Mantalsskrivning |
1832 |
Norra Svartnäs, Bollnäs, Gävleborgs län [4] |
- Redan i unga år tvingades han ut i ett obarmhärtigt arbetsliv, och flyttlängderna från 1832 visar att han begav sig till Norra Svartnäs i Bollnäs för att slita och försörja sig som dräng. På denna ort fanns även systern Lovisa Brandström antecknad.
|
| Mantalsskrivning |
1834 |
Svartnäs bruk, Svärdsjö, Kopparbergs län [5] |
- Koldrängens tunga slit och ständiga uppbrott längs bruksorterna
Efter att ha återvänt till Svartnäs bruk år 1834 noteras Anders Erik i vigselboken år 1835, då han ingick äktenskap med Filis Anna Andersdotter.
|
| Mantalsskrivning |
1835 |
Furudal, Ore, Kopparbergs län [6, 7] |
- Det nygifta paret begav sig nästan omedelbart till Furudal i Ore socken. Av husförhörslängderna framgår det att han här var inskriven som dräng, men källorna visar också att hans arbete var direkt knutet till brukets smedja. I denna intensiva och glödande miljö utförde han de tunga hjälpsysslor som krävdes för att hålla produktionen igång i anslutning till härdarna. Tiden i Furudal inledde dock en mardrömslik period av förluster som skulle komma att sarga familjen djupt. Dödboken för Ore vittnar om en hjärtskärande förlust; paret förlorade sin förstfödda dotter, Britta Stina, som föddes sent på hösten 1835 men som rycktes bort av döden redan våren därpå. Ett stråk av glädje återvände när sonen Anders Gustaf föddes 1837, och året efter valde familjen enligt flyttlängderna att flytta tillbaka till tryggheten vid Svartnäs bruk, alldeles intill Anders Eriks föräldrar.
|
 |
Övre bruket i Furudal 1870, här bodde Anders Erik Brandström och Anna Andersdotter under 3 år, Anders Erik arbetade på bruket som koldräng.
|
| Mantalsskrivning |
1838 |
Svartnäs bruk, Svärdsjö, Kopparbergs län [8] |
- I Svartnäs utökades familjen ytterligare när sonen Jan Erik Brandström kom till världen 1839. När hans mors make Anders Brandström avled 1840 innebar det ännu ett tungt avsked, vilket fick Anders Erik att återigen bryta upp, denna gång med siktet inställt på Långö bruk i Älvdalen.
|
| Mantalsskrivning |
1840 |
Långö Bruk, Älvdalen, Kopparbergs län [9] |
- Här försörjde sig Anders Erik som dagkarl, ett mycket osäkert och tungt yrke där han dagligen fick inställa sig för oförutsägbara grovsysslor helt utan anställningstrygghet, och här fick familjen välkomna dottern Anna Stina 1842. Familjens ihärdiga jakt på ett drägligt levebröd tvingade dem vidare till Fredshammar i Orsa 1843.
|
| Mantalsskrivning |
1843 |
Fredshammar (Fridshammar), Orsa, Kopparbergs län [10] |
- Orsas dödbok avslöjar att sorgen återigen slog till när dottern Anna Stina dog, knappt ett år gammal. Tragedierna fortsatte när de 1846 även tvingades begrava den åttaårige sonen Anders Gustaf. Trots smärtan visar Orsas födelseböcker att hemmet berikades med nya liv; sonen Karl Fredrik Brandström föddes 1843, följt av ännu en gosse 1846 som de omedelbart döpte till Anders Gustaf för att hedra minnet av sin förlorade son.
|
| Mantalsskrivning |
1849 |
Långö Bruk, Älvdalen, Kopparbergs län [11, 12] |
- Vid en återkomst till Långö bruk 1849 antecknas Anders Erik som hjälpsmed, men befordran erbjöd inget skydd mot tidens farsoter. Dödboken noterar att den andre sonen vid namn Anders Gustaf dog, endast tre år gammal. I Långö föddes därefter sonen Ulric Brandström 1849, samt år 1852 den tredje gossen att få namnet Anders Gustaf. I husförhörslängden vid denne yngste gosses namn har prästen anmärkt "utan framgång", vilket vittnar om att han led av någon form av utvecklingsstörning eller svaghet.
I järnhanteringens och sjukdomarnas obarmhärtiga skugga
Den täta strömmen av flyttlass mellan orter som Svärdsjö, Ore, Älvdalen och Orsa var utmärkande för den extremt konjunkturkänsliga järnindustrin under 1800-talet, vilket tydligt kan spåras i landskapets in- och utflyttningslängder. Dagkarlar och hjälpsmeder tvingades ofta bryta upp så snart en hytta kyldes ned. Det hjärtskärande mönstret att döpa tre söner i rad till samma namn, som bekräftas i födelse- och dödböckerna, ger oss en inblick i en epok där hoppet om att föra namnarvet vidare överskuggades av den ständiga rädslan för barnadödlighet.
|
| Mantalsskrivning |
1859 |
Rältlindor, Leksand, Kopparbergs län [13] |
- Änklingstid och ett åldrat liv i Rältlindor
År 1859 visar Leksands inflyttningslängd att familjen valde att bosätta sig i byn Rältlindor. I husförhörslängderna beskrevs han nu som före detta spiksmed, och noteras anmärkningsvärt nog redan som "föråldrad", ett kvitto på bruksarbetets slitage. Våren 1860 noterar Leksands dödbok att den tredje Anders Gustaf tragiskt dukade under i en bröstsjukdom och hjärnhinneinflammation.
|
| Mantalsskrivning |
1865 |
Skålhol (Skeberg), Leksand, Kopparbergs län [14] |
|
| Mantalsskrivning |
1867 |
Rältlindor, Leksand, Kopparbergs län [15, 16] |
- År 1867 återvände paret för sista gången till Rältlindor. Dödboken från augusti 1871 visar att hans livskamrat Filis Anna Andersdotter föll offer för ett slaganfall och lämnade honom ensam. Trots att en lysningsbokning eller formell anteckning vittnar om ett äktenskapslöfte till pigan Lovisa Söderlund på hans ålders höst, ledde detta aldrig fram till vigsel. Enligt död- och begravningsboken andades Anders Erik ut i sin stuga i Rältlindor den 30 september 1885, död av en bröstsjukdom vid sjuttiofem års ålder. Han lades till sin sista vila på kyrkogården i Djura.
Anders Erik Brandströms långa livsresa är ett levande, historiskt bevis – väl dokumenterat i Dalarnas kyrkoarkiv och i hans egen dödsruna – på de äldre järnarbetarnas okuvliga styrka. Med en stolt blodslinje som sträckte sig tillbaka till vallonerna och finska skogsbönder, överlevde han ett kringflackande liv fyllt av uppbrott och förluster. Han lämnade efter sig det ovärderliga hantverkskunnande som krävdes för att hans söner i sin tur skulle kunna smida sin egen framtid vid bruken.
|
| Sysselsättning |
- Smed
Hjälpsmed
Dagkarl
Dräng
|
| Död |
30 Sep 1885 |
Leksand, Kopparbergs län [17] |
| Orsak: Bröstsjukdom |
| Person-ID |
I436 |
Andreas släktträd |
| Senast ändrad |
30 Maj 2026 |
| Familj |
Anna Andersdotter, f. 4 Jun 1809, Svärdsjö, Kopparbergs län d. 1 Aug 1871, Rältlindor, Leksand, Kopparbergs län (Ålder 62 år) |
| Vigsel |
3 Okt 1835 |
Svärdsjö, Kopparbergs län [18] |
| Barn |
| | 1. Britta Stina, f. 9 Nov 1835, Ore, Kopparbergs län d. 21 Maj 1836, Ore, Kopparbergs län (Ålder 0 år) |
| | 2. Anders Gustaf, f. 18 Jun 1837, Ore, Kopparbergs län d. 14 Maj 1846, Orsa, Kopparbergs län (Ålder 8 år) |
| | 3. JAN Erik Brandström, f. 19 Dec 1839, Svärdsjö, Kopparbergs län d. 12 Feb 1915, Leksand, Kopparbergs län (Ålder 75 år) |
| | 4. Anna Stina, f. 2 Feb 1842, Svärdsjö, Kopparbergs län d. 5 Apr 1843, Orsa, Kopparbergs län (Ålder 1 år) |
| | 5. Karl FREDRIK Brandström, f. 28 Dec 1843, Orsa, Kopparbergs län d. 27 Sep 1912, Hosjö, Kopparbergs län (Ålder 68 år) |
| | 6. Anders Gustaf, f. 10 Sep 1846, Orsa, Kopparbergs län d. 15 Sep 1849, Älvdalen, Kopparbergs län (Ålder 3 år) |
| | 7. Ulric Brandström, f. 1849, Älvdalen, Kopparbergs län d. 21 Jun 1915, Djura, Kopparbergs län (Ålder 66 år) |
| | 8. Anders Gustaf, f. 14 Nov 1852, Älvdalen, Kopparbergs län d. 1 Apr 1860, Leksand, Kopparbergs län (Ålder 7 år) |
|
| Familjens ID |
F112 |
Familjeöversikt | Familjediagram |
| Senast ändrad |
26 Okt 2021 |