CARL Eric Anderson

1887 - 1960  (72 år)

• Namn	CARL Eric Anderson
  Smeknamn	Squeaky
  Födelse	16 Okt 1887	Jonsberg, Östergötlands län
  	Carl Eric Andersson var min farmors mors halvbror. Han föddes den 16 oktober 1887 i Jonsbergs församling drygt fyra mil från Norrköping. Hans far var 27-årige rättaren Karl Fredrik Andersson från Rappestad, och hans mor 30-årige Beda Charlotta Holm från Skönberga. Några år efter hans födelse flyttade familjen till en gård utanför Linköping där fadern fått arbete. Hans mor dog 1892, hon hade blivit gravid men dog i barnsäng. Barnet överlevde dock och blev en pojke som hette Bengt Martin. Carl-Eric var vid moderns död 4 år. Den kvarvarande familjen fortsatte flytta runt på olika gårdar runt och omkring Vikbolandet allt efter var fadern fick arbete. Fadern gifte om sig efter några år och Carl-Eric fick en lillasyster som hette Greta, som var min farmors mor. I början av 1900-talet flyttade han bort från familjen till stockholm för att utbilda sig till sjöman. Det blev han och med de kunskaperna tog han sig sedan vidare ända till Nordamerika.
  Kön	Man
  Mantalsskrivning	7 Nov 1909	Seattle, King County, Washington, Nordamerika   [1, 2]
  	Carl-Eric, 22, kom till USA 1909. I bifogade dokument finns intressant information om honom. Bland annat står det att han kom till Seattle från Sverige via Hamburg med skeppet Kirkudbridshire och att den senaste bostaden han hade i Sverige var i Stockholm. Det framkommer att han var 1,68 m lång, vägde 66 kg, hade svart hår och grå ögon. Dessutom hade han en tatuering på vänster handrygg. När de första dokumenten undertecknades år 1913 var Carl Eric sjöman till yrket, ogift och bodde på 116 Jackson Street i Seattle. Vid den allmänna mönstringen inför första världskriget den 5 juni 1917 framgår det av hans mönstringskort att han var en fullvärdig, naturaliserad amerikansk medborgare. Han hade då flyttat till 2923 Mayfair Ave i Seattle. Vid 29 års ålder var han fortfarande ogift och angav att han inte hade några anhöriga som var ekonomiskt beroende av honom. Till vardags arbetade han som sjöman för bolaget Alaska Steamship Co. ombord på ångfartyget "Juneau", vilket blev startskottet på hans långa och nära relation till Alaskas farvatten. Under åren som följde kom Carl Eric att bygga en osannolik karriär och skaffade sig smeknamnet "Squeaky". Enligt historiewebbplatsen Seldovia Remembers fick han namnet på grund av att hans röst gick upp i en gäll, nästan pipig falsett när han blev exalterad eller arg. I ett reportage från krigskorrespondenten William Hipple i tidskriften Newsweek (12 mars 1945) målas en oerhört levande bild upp av den då 57-årige "Squeaky" under brinnande krig. Carl Eric beskrivs där ha förändrats mycket sedan sin ungdom: han var nu kortvuxen, satt och helt skallig. Han hade dock kvar en extremt kraftig svensk-amerikansk brytning – reportern stavade hans engelska fonetiskt med svenskt j-ljud, som i "yust" istället för "just". Under slaget om Iwo Jima 1945 hade Squeaky ansvaret som "Beachmaster" för att få iland ofattbara 640 000 ton förnödenheter under invasionens första månad. Från sin ledningscentral, som bara var en grop grävd direkt i sanden, dirigerade han trafiken. Iklädd genomblöta kläder och med byxbenen upprullade hade han riggat upp fjorton högtalare längs stranden för att överrösta stridslarmet, dånet från bränningarna och fiendens granater. Hans vrålande order avslutades alltid med ett rungande: "Do you hear me?!". Trots den uppskruvade stämningen noterar Newsweek att när manskapet skötte sig kunde Squeaky le och ropa uppmuntrande fraser på ren svenska. "Hey, don't let it get you. I'm not as tough as I sound", skrattade han till reportern mitt i infernot. På frågan om vad hemligheten bakom hans effektivitet var, svarade han torrt: "Framgång? pyttsan. Jag får så mycket skit från amiralen att jag bara skickar det vidare nedåt. Då blir saker gjorda." Det var inte bara Newsweek-reportern som fascinerades av Squeakys röst. En humoristisk anekdot från kriget i Stilla havet berättar att när han stod på stränderna och skrek order, flög japanska plan över och ropade i högtalare: "Prata engelska, vi förstår inte vad du säger!" på grund av hans grova brytning. I det civila livet i Alaska var han en minst lika färgstark – och stundtals hänsynslös – affärsman. Han drev företag inom fiske- och konservindustrin, och Newsweek nämner i förbigående att staden Seldovia, där han hade sin bas, i folkmun skämtsamt kom att kallas för "Squeaky-ville". Enligt artikeln "Trapped on the Reel" (publicerad i The Alaska Fisherman's Journal 1999) skapade han en egen fiskeflotta för att kunna konkurrera med de stora bolagen som monopoliserade fisket i Cook Inlet. Tillsammans med sina ingenjörer utvecklade han den så kallade "Squeaky-designen", där de tog växellådor och bakaxlar från vanliga personbilar för att driva stora rullar i aktern på fiskebåtarna. Detta gjorde det möjligt att maskinellt dra in de tunga fiskenäten istället för att slita med dem för hand. Men en bevarad intervju med tjänstemannen Doug Hansen vid den amerikanska livsmedelsmyndigheten (FDA) visar också att "Squeaky" gärna rörde sig i lagens gråzoner. Han hade tidigt rykte om sig att stjäla allt som satt löst i hamnarna, inklusive ankare, och hamnade i trubbel för olaglig hantering av havsutterskinn. Hans affärsmetoder ledde till ständiga konflikter med myndigheterna. Vid ett tillfälle beslagtog FDA en hel säsongs laxproduktion för att fisken var rutten, vilket ledde till att han gick i konkurs. Vid ett senare tillfälle åkte han fast i tullen när han försökte smuggla in undermålig, svampig lax via yachter till Washington. Enligt Hansen hade Squeaky kunnat bygga en förmögenhet på helt laglig väg, men han föredrog alltsomoftast att prova de "krokiga vägarna" först. Trots att han stod som ogift i naturaliseringsdokumenten 1913, kom Carl Eric att gifta sig flera gånger. Enligt intervjun med FDA-tjänstemannen Hansen var det till slut privatlivet som fällde hans civila imperium, då en tidigare fru genom en bitter skilsmässa stämde honom på så mycket pengar att han tvingades sälja sina konservfabriker. Carl Eric fann dock kärleken igen. Han avled den 18 februari 1960 i sviterna av en operation på U.S. Naval Hospital i Bremerton, Washington. Enligt dödsrunan efterlämnade han sin sista hustru, Alida, men inga barn. Så slutade ett högst händelserikt liv för en man som gjort starka avtryck som både dekorerad sjömilitär och ökänd laxbaron.
  Militärtjänst	1918  [3, 4]
  	Översatt till svenska av Andreas Hallenberg (Se bilder nedan!) I det här militära dokumentet berättas att Commodore Carl Eric Andersons anlände till de Förenta staterna år 1909 efter att ha examinerats från Flottiljskolan i Stockholm där han kvalificerade sig som "Master Mariner". Carl Eric blev Amerikansk medborgare 1912, och 1918 gick han med i "United States Reserve Force" där han blev tilldelad graden "Ensign" och senare samma år "Lieutenant". 1935 avancerade han till "Lieutenant Commander", 1942 till "Commander", 1944 "Captain" och slutligen 1945 till "Commodore" Under Första världskriget tjänstgjorde Carl Eric, 30, från mars till april 1918 i "Naval Auxiliary Reserve" på västkusten i USA. Efter det var han ombord "the U.S. Coast Guard Cutter Unalga" i två år och sedan på skeppet "Puget Sound, Washington" I februari 1920 slutade hans tjänstgöring. I sitt civila liv framkommer det att Carl-Eric hade varit en "licensed pilot" i hamnarna längs Stillahavskusten, runt Alaska och de Aleutiska öarna. Han kommenderade över flera båtar i vattnen omkring Alaska. Han var även president av "the Kodiak Island Fishing and Packing Company" och drev en laxpaketeringsfabrik i Seldovia, Alaska. 1940 återvände Carl Eric, 52, till aktiv tjänstgöring. Han rapporterade till "the Thirteenth Naval District" i Seattle, Washington. Som befälhavare för "Aleutian Patrol" tog han befälet över patrullfartyget YP-72, som ursprungligen var en 92 fot lång civil fiskebåt som flottan hade rekvirerat och bestyckat (se bild nedan). Den 12 december 1940 lämnade Carl Eric och hans manskap Bremerton med YP-72 och anlände till "Naval Air Station, Dutch Harbor" i Alaska på självaste nyårsafton. Med utgångspunkt från Dutch Harbor användes YP-72 under Carl Erics befäl som både patrull- och transportfartyg, och de genomförde omfattande expeditioner i alla typer av hårda arktiska väderförhållanden. Där tjänstgjorde han fram till september 1943. Efteråt fick han ett "Letter of Commendation" och fick bära ett så kallat "Commendation Ribbon" Motiveringen var: "För utmärkt prestation under tjänstgöringen. Commander Carl. E. Anderson, United States Naval Reserve, var i aktiv tjänstgöring med de Amerikanska Marina styrkorna i Aleuterna från december 1941 till september 1943. Hans tidigare långa erfarenhet i arktiskt vatten omkring Aleuterna kombinerat med stark energi, kunskap och lojalitet gjorde hans deltagande en viktig faktor i den framgångrika förflyttningen av de Amerikanska styrkorna. Hans skicklighet på sjön och hans mod gjorde att Carl Erics deltagande var av högsta vikt för att etablera flottbasen på Adak, i operationen under slaget om Attu, och i ockupationen av Kiska. Dessutom för hans många uppgifter som "officer-in-charge" vid Adak, som "pilot", "beachmaster" och "Captain of the port" förtjänar han stort beröm. Hans agerande alltigenom har varit i enlighet med de traditioner som förväntas inom Flottan" I oktober 1943 förflyttades han till Western Sea Frontier i Kalifornien där han tjänstgjorde som "Convoy Commodore" och sedan, med samma tjänst, till Hawaii. För utmärkt tjänstgöring fick han "second and third Letters of Commondation" från självaste "Commander in Chief, U.S. Pacific Fleet" vilket gjorde att han efter fick bära två stycken bronsstjärnor på sin uniform. Anledningarna var som följer: "För att ha utmärkt sig förtjänstfullt i sina enastående prestationer. Han anmälde sig frivilligt till beach master, ansvarig för stränder och avlastningen av båtar och landstigningsfartyg under ockupationsfasen efter övertagandet av det fiende-hållna Abemamaatollen. Med sin exceptionella förmåga att lasta av båtar och för sitt eget utmärkta ledarskap gjorde han den extremt svåra uppgiften att lasta av tung utrustning och annat mitt över farliga korallrev helt utan möjlighet till dockning eller andra avlastningsutrustning. Han improviserade själv med hjälp av det som fanns till hands och lyckades på ett effektivt sätt snabbt lasta av de stora volymer av tung utrustning som var nödvändig för att underhålla Apamamagarrisonen och bygga en landningsbana. Hans outtömliga energi och skicklighet i detta jobb var ansvarigt för en relativt snabb bedrift, i vad som annars är ett långsamt och mycket svårt arbete och bidrog materiellt till upprättandet av en effektiv och självförsörjande amerikansk flygbas." Samt: Letter of Commendation - Eniwetok Atoll "För enastående tjänstgöring i sitt arbetsfält. Han hade fått uppgiften att föra befälet över avlastningen av last och utrustning efter attacken och tagandet av Eniwetokatollen i Marshallöarna 17 till 23 februari 1944. På grund av hans exceptionella förmåga och ledarskap, hans livaktiga personliga övervakning av arbetet, och hans outröttliga energi och skicklighet lyckades han med denna uppgift på ett snabbt och mycket effektivt sätt, därigenom bidrog han till upprättandet av denna avancerade bas. Han är auktoriserad att bära the Commendation Ribbon. Han blev tilldelad "the Bronze Star Medal" för sina tjänster under anfallen mot Saipan och Tinian-öarna. Det står i brevet: "För aktningsvärd insats som Commander Beachmaster Group Two under attacken och tagandet av den fiendehållna Saipanön från 15 juni till 6 juli 1944, och den fiendehållna Tinianön från 24 juli till 8 augusti 1944. Skickligt i verkställandet av sina uppgifter koordinerade Commander Anderson avlastningen av utrustning och förnödenheter vid stränderna under de initiala landstigningarna. För sin intensiva kämparglöd under konfrontation med fiendens aggresiva attacker bidrog han materiellt till framgången under dessa kampanjer" Från oktober 1944 till april 1945 tjänstgjorde Commodore Anderson som Beachmaster i "Commander Amphibious Group Two" och fortsatte tjänstgöra där som "Force Beachmaster" när Vice Admiral Hill tog kommandot över "the Fifth Amphibious Force" i april 1945. Han blev tilldelad "the Gold Star" i stället för en andra Bronze Star Medal. Slaget om Iwo Jima (19 februari till 9 mars 1945) kom att bli det ultimata och absolut svåraste provet för amfibisk krigföring under hela andra världskriget (något som den amerikanska flottans institut, USNI, senare beskrivit som krigets "Amphibious Pinnacle"). Stränderna bestod av djup, svart vulkanaska och branta terrasser, vilket fick landstigningsfordon och lastbilar att omedelbart köra fast och blockera all avlastning. Mitt under detta logistiska kaos, och under intensiv japansk granateld, arbetade "Squeaky" rasande fram metoder för att säkra framkomligheten på stränderna. Han satte in bulldozrar för att dra loss fordon och lade ut stålmattor i sanden för att hålla utrustningen rullande. Skälen till varför han tilldelades sin Gold Star var: "För aktningsfulla insatser som Commander Beach Party Group under det amfibiska anfallet mot japanska fiendestyrkor på Iwo Jima från 19 februari till 9 mars 1945. En driftig officer och kapabel ledare, Captain Anderson säkrade vägen fram till stränderna och landstigningsplatserna genom att oskadliggöra undervattenshinder bestående bl a. av minor och vrakdelar och gjorde stränderna redo för avlastning. Trots aggresiv eld från fienden lyckades han vidhålla direktkontakt med styrkorna på alla stränder och effektivt koordinera deras aktiviteter. Genom en djup och omfattande kunskap i sitt fält, var Commodore Anderson kapabel att hantera assistans till the Beach Masters och att snabbt och effektivt hantera många svåra och ovanliga situationer. Utöver att hålla ansvariga personer informerade om tillståndet på de olika stränderna, gav han de också råd om det mest praktiska och snabba sättet att evakuera skadade och förolyckade samt att förse truppen i land med nödvändiga förnödenheter, ammunition och utrustning. Den 18 augusti 1945 rapporterade Commodore Anderson till högkvarteret "Thirteenth Naval District" i Seattle Washington. Han blev beordrad att i oktober 1945 rapportera för tjänstgöring till "the Office of Port Director", med tillfällig rank som Commodore. Hans tjänst från 7 mars till 11 juli 1946 var som "Officer in Charge of demobilized shipping on the staff of Commandant", Thirteenth Naval District. Han var sedan i inaktiv tjänstgöring med rank som Captain fram till sin pensionering. 29 juni 1948 blev han befodrad till en permanent rank som Commodore. Utöver Bronze Star Medal, Gold och Commendation Ribbon med två Bronze Stars, hade Commodore Anderson "the Victory Medal" från 1:a världskriget och var dessutom berättigad till "the American Defence Service Medal (Fleet Clasp), "Asiatic-Pacific Campaign Medal with six broze engagment stars", "World War II Victory Medal" samt "the Naval Reserve Medal" och "bronze star for length of service"
  Sysselsättning	YRKE: * Militär (Commodore) * Fiskare
  Död	18 Feb 1960	Seattle, King County, Washington, Nordamerika   [5, 6]
  	Orsak: I anslutning till operation
  	Dog på Bremerton (U.S. Naval Hospital).
  		Dödsruna - Carl Eric Anderson (Kodiak Mirror, publ. 20 feb 1960)
  Person-ID	I192	Andreas släktträd
  Senast ändrad	5 Sep 2026

  
  

  Far	Karl Fredrik Andersson,   f. 27 Mar 1860, Rappestad, Östergötlands län d. 24 Jul 1911, Torsåker, Hammarby, Stockholms län (Ålder 51 år)
  Mor	Beda Charlotta Holm,   f. 5 Jul 1857, Skönberga, Östergötlands län d. 13 Apr 1892, Drothem, Östergötlands län (Ålder 34 år)
  Familjens ID	F16	Familjeöversikt  |  Familjediagram

  
  

  Familj	A.
  Familjens ID	F4118	Familjeöversikt  |  Familjediagram
  Senast ändrad	5 Sep 2026

  
  

• Händelse-karta

  Födelse - 16 Okt 1887 - Jonsberg, Östergötlands län Mantalsskrivning - 7 Nov 1909 - Seattle, King County, Washington, Nordamerika Död - Orsak: I anslutning till operation - 18 Feb 1960 - Seattle, King County, Washington, Nordamerika  = Länk till Google Earth

  
  

• Foton

  Commodore Carl Eric Anderson (1887-)

  
  

• Källor

  [S679125527] Seldovia Remembers. (u.å.). Carl Eric, ”Squeaky” Anderson. Hämtad 4 september 2026 från https://seldoviaremembers.info/people/anderson-carl-eric-squeaky. [S679125528] Hipple, W. (1945, 12 mars). Newsweek (US Edition), 25(11), 35-36. [S679125529] Naval History and Heritage Command. (u.å.). YP-72. Hämtad 4 september 2026 från https://www.history.navy.mil/content/history/nhhc/research/histories/ship-histories/danfs/y/yp-72.html. [S679125530] Alexander, J. (1995, februari). Iwo Jima: Amphibious pinnacle. Proceedings. Hämtad 4 september 2026 från https://www.usni.org/magazines/proceedings/1995/february/iwo-jima-amphibious-pinnacle. [S679125531] OldNews.com. (1960, 20 feb). Carl E. Anderson. Kodiak Mirror. MyHeritage. Hämtad 4 sep 2026 från https://www.myheritage.se/research/collection-12003/register-over-dodsannonser-i-usa-fran-oldnewscom?itemId=192726309&action=showRecord. [S679125532] Death comes to famed Alaskan [Dödsannons]. (1960, 20 februari). Kodiak Mirror.